Jag vet inte hur länge till jag ska orka.. Det är så mycket strul nu med allt.. Jag trivs verkligen på jobbet och jag vill så gärna, men jag är såååååååååååå trött och har så ont i kroppen och knoppen.. Feber av och till bara runt 38grader, men det ska inte vara så.. Alltid så när jag mår skit.. Vill inte mer orkar inte mer... :-(((((((((((( Förtvivlad..

Blir verkligen glad när jag är ute och säljer blingokläder och träffar nytt folk. Då trivs jag och kan koppla av lite iallafall för då fokuserar jag på det och inget annat, Men tyvärr är jag för trött för att jobba så mycket med det som jag egentligen vill...

Helst av allt skulle jag vilja gå hemma ett bra tag nu och ta igen mig och bara promenera och fokusera på familjeproblemen och de problem barnen har i skolan, men det fungerar ju inte så... Bara så rädd att jag kollapsar totalt igen.... Fan vad det är jobbigt just nu.. Vet att det vänder någongång men..............

Ja, det är just vad jag är.... Här har vi äntligen kännt att nu så får Emil äntligen komma till bup och det börjar hända något. Men nej när vi sitter där i väntrummet så är han vi ska till sjuk får vi reda på.... Tack för att ni meddelade oss detta i tid... Emil har varit nervös på morgonen och inte riktigt vetat vad han vill och det brast för honom när vi körde tillbaka. Så nu stannar han och jag hemma idag och bara myser..

Känns så förjävligt... Visst man kan inte hjälpa att man är sjuk, men den här tiden har ändrats så många gånger... :-( Känns som att vi aldrig kommer få ordning på det hela.. Jag är såååå trött..... :-( Hur ska man orka?

Ja, idag kom jag iallafall på väg till jobbet efter att ha varit hemma tre veckor. Först var ena barnet sjukt och sen andra barnet och sist jag.. Jag är fortfarande hes och förkyld, men inget emot förra veckan. Dock är jag såååååå trött.. Men nu ska jag ge jobbet en chans och hoppas på att jag orkar.

Sonen har det tufft i skolan med sitt beteende och vet inte riktigt hur han ska styra det och dottern mår dåligt pga mycket bråk med en del tjejer i klassen.. Det gör ju inte det bättre att föräldrarna också  håller på att bete sig illa...

Sen är det alla läkartider, buptider, öronmottagningstider med mera... Ja, blir en tuff höst, men hoppas på att det ska fungera ändå..

Nu var det dags igen......... Jag är totalt knäckt just nu och vet inte om jag orkar så mycket mer. Tårarna kommer bara jag sitter här och ska försöka skriva just nu..

Jag skrev i våras om bråk mellan tjejer i min  dotters klass och en massa falska anklagelser. Nu börjas det igen... Min kära dotter är inte guds bästa barn och hon kan hon också, men inte allt detta som ljugs ihop av två flickor samt deras föräldrar... Det är så osannolikt... Till och med läraren tvivlar fast hon ska vara partisk..

Ja nu orkar ingen mer så nu blir det samtal med kurator, lärare, elev och föräldrar först alla tre familjer var och en för sig och sen i grupp. För nu får det fan vara nog på alla falska anklagelser och skit om att min dotter utför psykisk mobbning. Det är ju hon som får ta massor av den psykiska mobbningen och går runt med en klump i magen varje dag och kan inte sova på nätterna om hon inte sover hos mig... Hur fan orkar man????????????????????

Barnen är nio år och ur deras munnar kommer sådant som de inte ens ska veta vad är... polisanmälan och annat... Det kan inte komma från dem själva så är det bara.. Vill bara säga också att det är ju väldigt konstigt att min dotter har blivit vald till kamratsstödjare av elever på skolan om hon nu är så elak.....

Sen är det sonen... Usch vilken attityd han har även i skolan.... Längtar till bup för det är jobbigt även för honom..

:-(((((((((((( hur mycket orkar man???

Nu är det bara blä,blä,blä.....

Fortfarande hemma och är sjuk, men visst på bättringsväg. Låter som en kråka i halsen och har ont i huvudet och bihålorna samt trött.. Men kanske jobb imorgon jag vet inte.. Känns bara skit allting. Det var inte så här jag hade planerat min start på hösten. Med sjuka barn och sen att jag själv kollapsar ihop...

Känns som att jag står där på branten och balanserar. Jag vill inte falla, jag vill inte, jag orkar inte....

Hur gör man? Tar hand om hem, barn, relation, jobb, sig själv... Hur klarar man det? Hur orkar man?

Nu är det tjafs i skolan igen bland samma tjejer och dottern anklagas för en massa som är helt osannolikt... Hur orkar man?? Sonen har det tufft... Vill inte det och inte det.. Bup tiden uppskjuten igen.... :-(((( Till nästa vecka när maken är bortrest med jobbet så jag får gå själv med sonen och missa tid på jobbet igen......

Jag är redan totalt slut.... :-(((

Just nu är jag bara totalt slut i både kropp och själ känns det som. Barnen har varit sjuka och nu är det min egen tur att vara helt kass.. Igår låg jag i princip hela dagen. Idag har jag varit nere i Malmö på handkirurgen med sonen för ett rutinbesök och innan dess vräkte jag i mig nässpray, värktabletter och halstabletter. Helt slut efter tiden där nere och hem och sen samma procedur igen med värktabletter osv...

Tanken är ju att jag ska åka och jobba imorgon för det känns inte riktigt bra att stanna hemma när jag redan har varit hemma i två veckor och vabbat och dessförinnan bara hunnit jobba en vecka...

Fick meddelande idag av min elev att han var jättetrött nu när jag inte varit där och undrade när jag kom tillbaka.. Usch.. vadå det känns som att man sviker... Men samtidgt så skriver han alltid att han vet att det inte är mitt fel.. :-( Han skulle behövt någon annan som är där för honom alltid....
Nu har jag ju inte honom full tid utan bara några lektioner per dag som enligt mig är för lite... men, men det hjälper ju när jag väl är där och struktuerar för honom...

Ja, som jag skrev tidigare så tvivlar jag på min egen ork just nu och på vad jag egentligen vill..... .Sjukskrivas nej tack... men.. Ja, jag vet inte.. Allt är bara så rörigt...

Kanske är det så just nu att jag inte ska jobba med det yrket som jag har just nu. Jag är inte riktigt i form själv och jag har det problem med sonen och det kommer att vara en intensiv tid framöver. Jag har nu varit hemma och vabbat i två veckor först för dottern och sen för sonen. Detta var jobbigt i början, men nu har jag hunnit tänka igen. Ett tag i våras när jag var sjukskriven funderade jag på att ställa mig i butik igen. Men jag vet inte. Jag känner bara att en 50% tjänst i butik hade räckt just nu och vi hade klarat oss.. Visst vi kan inte göra några extravaganser, men det gör vi inte nu heller...

Vet inte.. Kanske dumt och hålla på och tänka så här också nu när jag just har fått fast tjänst i kommunen... Förvirrad till tusen...

Idag är en sådan dag då ångesten bara river i mig..... Jag orkar inte mer... Jag vill inte mer... Varför är allt bara så jobbigt just nu? Sonen är fortsatt sjuk, men febern har iallafall gått ner lite och är inte så hög... Maken kan inte vara hemma för han har massor på jobbet just nu...... Chef som han är... Jag är trött och har ingen energi eller ork till någonting.. Hann med en vecka på jobbet och nu har jag missat en och en halv vecka igen.. Jag hinner inte känna efter hur det känns...

Ibland känner jag bara för att söka jobb 50% i någon butik... Jag orkar fan inte mer... :-(((((((((((( Gnälldag....