Ja, varje dag har jag tänkt att nu ska jag sätta mig och blogga. För jag behöver verkligen skriva av mig, men ändå så går dag efter dag och vecka efter vecka innan jag ens sätter igång.. Nu är skolan igång och har varit så i en och en halv vecka. Det har varit veckor i en riktigt kuslig berg och dalbana för mig och barnen. Både bråk, tårar och lite lugn har vi lyckats skapa. Dock har det igår och även så här långt idag varit riktigt lugna och sköna dagar!

Sonen har lite kommit in i skolan och tempot där. Han får gå tidigare till matsalen med sin assistent så han hinner ta mat och sätta sig innan de andra kommer. HAn får också gå in lite tidigare från rasten för att minska utbrott där och det har fungerat kanon! På fritids har han både sin assistent plus en annan kille som han gillar där väldigt mycket och som får honom att fungera relativt bra där.

Dottern har haft en bra första vecka på nya skolan, men denna veckan har hon börjat känna lite oro och i måndags var hon superledsen på morgonen och kände att hon ville tillbaka till sina gamla kompisar. Detta vände dock och de två följande dagarna har gått bra och hon har känt sig glad. Lite saknad känner hon dock ännu och det känns lite läskigt att inte känna alla, men hon kämpar på. Hon är ganska blyg och har inte så bra självförtroende som hon borde ha. Vi försöker alltid att peppa henne, men på något sätt så får vi inte till det riktigt. Dock har hon blivit bättre och bättre på att säga att hon själv är nöjd med saker och ting! Det gillar jag verkligen!!

Vad gäller mig själv så har jag varit totalt slut varje dag efter jobbet. Det har varit tufft med allt här hemma plus nya elever och ett helt nytt arbetssätt än vad jag haft de senaste åren då jag har en ny elev med nya behov. Men det känns bra och jag tror att det ska komma att fungera bra också. Kämpar på och försöker fylla på med positiv enegri både här och där! Kram på er.

Nej så är det. Det är inte lätt just nu. På måndag startar skolan och sonen är inte alls sugen på att gå till skolan och allt är skit. Alla är dumma och han är bara arg. Idag ska vi dit och träffa lärare och rektor, men han är inte alls sugen på det. Sen ska vi försöka att ta oss till fritids också och hälsa på nu i veckan så att han verkligen får känna på att det är helt ok. Tror och hoppas att det kommer att gå bra när han väl är där. Men han fick ju ett så dåligt slut på terminen så känslan av det sitter så klart i. Här hemma är han ju ändå i en trygg värld på något sätt...

Har en snäll chef som låter mig ta ledigt dessa dagar för att förbereda sonen och fortsätta att kämpa för att medicinen ska påverka honom på rätt sätt. Jobbade igår och det var så skönt att komma iväg. På måndag startar det igen och det är väl delade känslor, men så länge det kommer att gå ok för sonen så kommer det kännas bra. Skönt med vanlig vardag igen ändå faktiskt för oss alla.

Kan även meddela att vi håller på att kolla hus för vi vill komma närmare våra jobb och nu börjar även dottern skolan i stan så det känns det ännu mer angeläget. Sonen är positiv till flytt just nu och det är väl egentligen det som är det svåra att flytta på honom. Man funderar på om det är elakt eller ej... Alltid svåra frågor att ta ställning till i livet. Men, men det löser väl sig alltid på ett eller annat sätt. Just nu har han ändå inte någon direkt kompis som han är med precis hela tiden och det tror jag underlättar en hel del! Kram på er.