Det var inte länge man fick känna lite glädje.. Nej för nu är det helg igen och då kör det igång igen... Gör mig så jäkla stressad att min man ska dricka en massa igår när vi var inne hos grannarna. Sen idag ska han sova och ligga i sängen och inte göra ett skit helst.. Medan jag ska städa, tvätta och så vidare... Men jag försöker att vi ska hitta på saker tillsammans istället som familj, men svaret blir bara gör du det....kanske eller sen..... Så sjukt trött på detta nu... Har satt upp mig på lägenhet som ett första steg. Inte det jag vill egentligen, men jag orkar snart inte mer.. Det är bara skit allting allt som oftast och det går ut över barnen och framförallt så är det dottern och jag som bråkar med varandra då hon tar sin pappas parti.

Ä*lskar min familj men det ska inte vara så här att vara en familj... Jag har slutat äta mina tabletter för depression och jag mår inte sämre av det för deprimerad är jag inte det känner jag i hela kroppen. Nu är det mer stress som finns inom mig och den jävla värken i hela kroppen och huvudet som ställer till det. Min man säger om du bara får hjälp med din värk så blir det bra om du bara kan kontrollera ditt humör så blir det bra.. Du, du,du... Ja är det så att det bara är mig det är fel på... Nej, ärligt talat så vet jag att det inte kan vara så!! Det är en omöjlighet. Hur många gånger har jag inte sagt att vi MÅSTE göra saker tillsammans som familj om det ska fungera......

Känner mig uppgiven.....

 

Helen

11 januari 2014 20:47

Älskade vännen min.
Det smärtar mig att höra att du har det så här. Men förstår din känsla fullständigt. Vet han hur dina tankar går?? Det är nog det enda jag kan känna att jag gjorde ett misstag, att jag inte berättade innan hur jag kände det.
Jag tror att det är det misstaget man gör som människa. Att man "släpper bomben" när man är färdig att gå så att säga. Men då ska man ju oxå veta att den andres bearbetning påbörjas.

Mkt skit fick jag ta av mitt ex där i det läget. Och helt ärligt med facit i hand så vet jag inte om jag skulle göra om det på samma sätt. Men jag tror att det ligger i människans natur så att säga. Att när man är färdig med sina egna funderingar så låter man den andre veta det så att säga.

Oavsett vad du beslutar dig för så står jag vid din sida. I alla väder och tider.

Massa kramar och styrka.

http://www.livetfromnu.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja nu har en vecka gått på smärtrehab. Började på måndagen med introduktion och kände direkt att det kändes bra. Trevlig personal och en härlig grupp på sju värkisar är vi. Vi har haft föreläsningar och så har vi fått prova på vattengympa och gym. Al...

Ja, nu har jag slarvat massor och nu känner jag att det är dags att skriva och försöka göra det mer ofta. Så skönt att få skriva av sig. Har hänt massor och just nu är livet ganska jobbigt. Familjen är inte sams så ofta och det är svårt att hitta rät...

Ser att det nästan är en hel månad sen jag skrev sist. Det går så fort. Allt bara rullar på. Hur är det då med oss. Jo det är väl upp och ner.. Försöker att hålla modet uppe och försöker att hitta ett fungerande sätt för vår familj. Vi vill så mycket...

Då var det redan lördag igen och 18dagar in i Januari har vi kommit. I torsdags åkte maken till Vietnam och kommer hem först på fredag. Känns tomt nu när han är borta och en skön känsla är att jag saknar honom. Det är en välbehövlig paus vi får ifrån...

Japp då var det vardag igen och redan tisdag. Det rullar på men jag är så trött. Förkyld och stopp i huvudet känns det som. På hemmaplan har det hållt sig lugnt så här långt och det känns skönt.  Jobbar på och försöker att vila när jag är hemma, men ...