Alla inlägg under oktober 2012

Av cecilia - 30 oktober 2012 11:00

Ja, nu är jag sådär trött igen.. Hela tiden är jag trött... Jag försöker att vara ute och röra på mig och hålla igång, men just nu hjälper det inte. Men men det går väl över. Maken är underbar nu när han är hemma och tar mycket av lasset just nu. Tack för det säger jag. Ska ringa läkaren imorgon så får vi se hur det blir om det blir jobb eller mer sjukskrivning... Känns bara så pissigt allting nu ärligt talat..


Kan sitta och bara börja böla för ingenting.. Saknar min syster så sjukt mycket. Vill ha henne här. Vi har så roligt tillsammans och vi kan prata om allt..   Vet att hon också mått dåligt.....


Ska försöka att vila idag sen ska jag och min dotter iväg ikväll på blingovisning. Inte ens det har jag orkat med på sista tiden fast jag tycker att det är så kul. Vet att jag kommer att vara jättetrött efteråt, men det får det vara värt för jag älskar verkligen att komma iväg med kläderna. Gå in på blingo.se om ni vill kika mer på våra fina ekolgogiska kläder.



Sen ska vi försöka hitta på något kul med barnen också någon dag. Får se vad det blir. Men jag får försöka ta en dag i sänder och så får vi se sen vad som händer..


Kram på er alla.

Av cecilia - 28 oktober 2012 15:24

Ja, från fredagkväll till lördag kväll var jag och maken iväg på en 24timmarskryssning med två vänner. Det var verkligen välbehövligt med en paus från vardagen och fokusera helt på annat. Det var en 80talskryssning med härlig musik och vi hade supertrevligt. Men visst det fanns vissa stressmoment för mig även där som jag inte riktigt kunde släppa. Men ser man till helheten så var jag duktig och kunde tänka på annat och försöka att bara vara. Så välbehöligt med egentid med min älskade man. Han är så fin och jag älskar honom så och vill vekligen att det ska vara vi livet ut så vi behöver tänka mer på att ta hand om varandra.


Jag fick en fin ring med barnens namn på av honom när vi kom på båten.    Denna ring var gjord av mina andra två ringar som jag fått vid vardera barns födsel, men inte användt tyvärr. Så nu har de smält ner dessa två samt lite annat guld för att göra denna fina ring som passar så bra på mitt högra ringfinger och är liknande mina förlovnings och vigselringar! :-) Gissa om jag blev överraskad och glad.


Nu är vi åter hemma och nu har vi en veckas lov framför oss. Ja, jag är ju sjukskriven, men maken har tagit föräldraledigt så vi är hemma hela familjen och ska försöka ta hand om varandra och göra kul saker ihop samt fixa här hemma.


Nu idag är jag helt slut för visst är det så att det har varit mycket folk på resan och jag är social, men det tär när man inte är 100% frisk eller vad jag ska kalla mig. kram på er.

Av cecilia - 24 oktober 2012 11:09

Ja idag har jag varit på höresel och dövenheten och pratat med dem där. Det var ett vanligt samtal om hur det går för min son och hur vi känner med mera... Går ju sådär.. och det beror ju på lite olika saker, men inte gör det det bättre att det är så rörigt i skolan. Det som är positivt är ju de fina bänkarna och stolarna som de har fått i klassrummet.


Ja, om några veckor har vi tid för nytt hörseltest och så ska vi träffa läkaren, så får vi se vart det leder.. Känns sådär när de börjar prata om eventuell hörapparat och särskild skola för de med hörselnedsättning.. Men kanske blir det så senare. Vi vet ju inte... Just nu har han ju ett öra som är perfekt och det andra är det väldigt nedsatt hörsel på.. Ja, ja tiden får väl utvisa vad som händer. Men det känns som att det snurrar i huvudet nu. Även om det inte är en chock eller något negativt så.. Mycket nu bara...


Sådan jäkla ångest hela tiden som bara inte vill försvinna och huvudvärk och värk i axlar och nacke... Ja, ganska gnällig kanske... Men så är läget nu och det känns så jäkla trist bara.... Ska ta och krypa ner under täcket och försöka vila lite tänkte jag.. Kram på er

Av cecilia - 23 oktober 2012 18:16

Ja som alla redan vet så är motion och träning en stor del man behöver för att må bra. Jag har väl varit lite lat eller rättare sagt för stressad sista månaderna för att ens orka tänka på orden....


Nu när jag har varit hemma och varit sjukskriven så har jag återigen tagit tag i det hela. Det jag gör som jag också gjorde i våras och somras är att cykla rejäla rundor och att gå riktiga powerwalks. Det känns så skönt efteråt och visst är jag svettig. Det är det jag vill få ut av det hela. Så småninom kanske jag börjar på någon form av gympa eller annat, men just nu är detta vad jag mäktar med. Nu känner jag liksom att tiden finns till att träna . Helt otoligt egentligen att vara stressad för detta....


Men jag är väl inte som alla andra. Jobbar 70% , men ändå så stressad. Hämta barnen direkt efter jobbet, hem och göra mat, dusch se till så att de gör läxa, städa, tvätta, sen är jag helt slut oftast och vill bara vila och då känner jag inte att jag har tid att göra något annat eller rättare sagt tar mig inte tid utan att bli stressad.


Nu är jag ju iallafall hemma denna och nästa vecka så då kommer jag att röra på mig och det är så skönt! Trycket i bröstet försvinner oftast när jag är ute och rör mig, men ändå försvinner det inte helt, men vem vet... Det gör ju inte det sämre iallafall!



Av cecilia - 20 oktober 2012 16:42

Ja. då var jag hos läkaren igår och tog en massa prover och ekg samt blodtryck. Inget fel på varken ekg och första gången på nio år som mitt blodtryck var riktigt bra!!! Ja!! Jätteglad för det.


Proverna får jag svar på senare. Men läkaren såg på mig att jag är helt färdig igen.. Trött, värk och huvudvärk så nu är jag sjukskrien två veckor framåt och sen får vi se vad som händer. Vet inte hur jag känner.. Känns skönt, men ändå skit.....


Nu ska jag försöka att fokusera på min stress, motionera och vila. Så nöjd för tre dagar i rad denna veckan har jag gått promenader i rask takt och blivit lite svettig. Så skönt. Dessutom har jag haft en god vän med mig två av gångerna och då blir det ännu bättre. :-) Tack fina du för att du finns och förstår.   


Idag har vi varit och firat min lillebror som fyller 20 år idag. Stora killen nu. Tänk när jag fyllde 20 så var han bara 6år. Nästan så man har varit som en mamma till honom istället för syster ibland. Det har varit så rörigt i hans tonårsliv av olika anledningar, men nu verkar han ha funnit sig själv och har fått rätt hjälp. Älskar honom så och är så glad för att han är där han är idag! :-)


Just nu mår både mamma och lillasyster också dåligt och det blir jag så orolig för... Jag vill ju att alla ska må bra... :-( Samtidigt så har vi varandra och förstår varandras problem då det är ungefär samma saker som vi går omkring med. Dock så bor ju systern min utomlands så jag finns inte där för henne, men jag vet att hon har god hjälp ändå.


Nu blir det snart till att lämna tjejen min på pyjamasparty och sen ska jag , maken och sonen mysa med god mat och sen snacks till Erik Saade live som sonen gärna vill se. :-) Ha en fin lördagkväll på er alla fina vänner. Ni betyder mycket det ska ni veta. Kram

Av cecilia - 17 oktober 2012 10:40

Ja, just nu är livet nog inte som det borde vara.. Men ändå kanske man inte ska klaga när man har tak över huvudet, mat, familj, bil, med mera... Känns bara som motgång efter motgång även om det kan tyckas vara små saker så blir det jobbigt. Jag undrar när jag själv ska kunna känna mig stark igen. Jag försöker, men det är så svårt och jag blir så trött. Något stämmer inte , men vad??


Igår var jag alltså med sonen i skolan. Det gick väl relativt bra, men jag förstår att det känns jobbigt att gå dit, dels på grund av att han så lätt blir arg och inte kan kontrollera detta alls. Dels pga att det är så rörigt i klassrummet och han får ont i öronen och huvudet pga att han måste koncentrera sig bättre på att lyssna än alla andra då han har sin hörselskada. De sätter nu in resurs i klassen och jobbar framåt, men det är tungt för både dem och eleverna så klart. Synd att inte alla föräldrar kan hjälpa till att skapa harmoni.. Jag vet att min son är en bidragande orsak, men jag försöker iallafall att göra något åt det.


Vi fick gå hem vid lunch för sonen mådde illa och hade ont i magen, vilket han har haft i ett par veckor nu. Han är hemma även idag. Troligtvis är detta pga den pågående situationen i skolan och säkert har det också med att göra att inte jag själv mår bra och är svag. Jag försöker att inte visa det för mycket för barnen men ändå försöker vi prata om det så de vet vad det handlar om. Svårt att ha en balans där ibland.


Dottern har haft det bra två dagar i skolan nu och det glädjer mig. Hoppas, hoppas så att hela veckan ska få vara bra. Det är ju likadant med henne att det sätter sig som en klump i magen och hon mår illa och har ont i magen..


Nu är det bara två dagar kvar tills jag ska till läkaren och gud vad det känns skönt, men sen slutar ju han definivt där nere så jag får söka mig till ny läkare tyvärr. Trivs så klart med han jag har nu då jag haft honom i 3,5år nu och han vet allting och är väldigt bra. Men han skulle hjälpa mig med ny läkare och nu är det lika bra att vända sig in till psyk. Det låter skrämmande, men jag vet ju att depression och ångest är en psykisk sjukdom och de kommer inte låsa in mig bara för att jag går där.


Mycket tankar nu om hur jag ska göra med jobbet, jobba eller ej. Vill jobba och trivs bra där, men blir så trött och detta leder också till huvudvärk och irritation. Detta går ofta ut över familjen här hemma vilket jag inte vill.. :-(


Svårt just nu med det mesta, men en dag vänder det. Så är det bara. Vi kämpar och kämpar och jag hoppas så att vi ska orka kämpa som en hel familj och inte komma ifrån varandra på grund av allt detta kämpiga, utan hoppas som sagt att detta ska göra oss starkare ihop!   


kram på er

Av cecilia - 15 oktober 2012 18:03

Nu är det tufft för sonen min. i fredags kom han hem från skolan och var helt uppriven.. Det hade varit bråk hit och dit och han hade gått ut från klassrummet och spenderat mycket tid i korridoren, svurit och burit sig illa åt mot de vuxna i skolan. Lika dant var det idag.. När jag hämtade honom så pratade jag med hans lärare och hon sa att det har varit totalt kaos. Nu är det inte bara min son som håller på , men det är han som svär och kallar pedagogerna jävla idioter och säger att han skiter i saker och ting... Det gör mig så ont...


När han kommer hem är han så trött och så ångerfull, men han säger att han orkar inte det är så stimmigt och han får ont i öronen. Han vill att jag ska vara med hela tiden. Jag har lovat honom att vara med imorgon, men det är inte heller en lösning att jag är med hela tiden. Det har fungerat så bra i klassrummet tidigare, men tror att det är hela situationen i klassen och på skolan som har gått överstyr och då blir det inte bättre när man inte kan kontrollera sina känslor eller har dålig hörsel. :-(


På måndag börjar en ny rektor på skolan och då kommer det att börjas med möten med föräldrrådet och så kommer hon få mycket att göra och styra upp. Hoppas innerligt att det löser sig för vi funderar starkt på att byta skola till våra barn...


Nu blir det till att försöka andas djupa andetag och göra det bästa av det just nu...

Av cecilia - 15 oktober 2012 12:38

Jag har verkligen bara varit hemma och försökt att ta det så lugnt som jag kan... Det vill säga inte bara ligga för det fixar jag inte då blir jag stressad för det.... Men det har inte hjälpt.. Hemma idag igen och hur blir det imorgon?? Jag vet inte.... Jag orkar inte igen... men jag orkar inte heller gå och vara uppstressad och får hjärtklappning och känna hur hela blodomloppet rusar...


Igår kom jag ut på en välbehövlig promenad med en fin vän. Skönt och måste bli mer promenader, men idag fullständigt öser det ner... Så idag känns det inte alls kul även om man har regnkläder......


Pallar inte mycket just nu.. Försöker hålla skenet uppe och kämpa emot,,, men ibland undrar jag om det bara blir värre eller... Vet inte??


Snart ska jag hämta sonen i skolan för jag lovade att han skulle slippa fritids idag då det är något han verkligen inte gillar. Hade varit totalkaos där i fredags och blir ofta tjafs och bråk där... Dottern ska med en kompis hem och jag hoppas innerligt att hon haft det bra i skolan idag utan en massa skit från några av tjejerna.. Hon mår så dåligt av det.... :-( Det gör mig ont när mina barn inte kan få må bra och det hjälper ju inte när de har en mamma som mig som inte alls är stark..... :-(


Hur orkar min man? Jag vet inte... Vi har inte haft en bra helg. Mycket tjafs och han är stressad han också.. Fan han är värd något bättre, men jag älskar honom så....


En kram till er som orkar läsa..

Ovido - Quiz & Flashcards