*Ja, vissa dagar är jag verkligen på gränsen till att bara vilja gömma mig under täcket. Ändå är det något som denna vår får mig att vilja hålla näsan ovanför vattenytan. Jag vill bara inte tillbaka ner i botten. Jag vill kämpa! Men tufft det är det!!

Förra veckan tillbringade jag och barnen med magsjuka. Fy för vad ynklig jag blir när jag har det. Men, men det var bara att bita ihop och krya på sig. Blev därför inget jobb på hela veckan då vi turades om att bli sjuka. Kan väl säga att dagen då jag var som värst iallafall var en lugn dag där barnen var duktiga! Även dagen då sonen mådde som värst var en lugn dag. Men det ska ju kunna vara lugna dagar ändå.

Nu är det snart påsklov och då ska vi spendera fyra dagar ihop på Lalandia och leka av oss och bada. Då är det fullt fokus på barnen och inget annat. Sen är det förhoppningsvis så att vi ska få påbörja utredning i april som det är sagt!! Vi orkar och vill verkligen inte vänta längre. Sonen gör en massa som han inte vill, men det händer ändå och efteråt blir han så ledsen. De grova fula orden och allt annat han vräker ur sig är hemskt. :-((

Kram till er därute och en extra kram till dig Helén som kommenterar och uppmuntrar!   

Ja, just nu är det verkligen så att jag får ta en dag i taget. Känslan av inre stress och att vara otillräcklig har kommit igen.. Som tur var så går jag på mina samtal och jag trivs bra på jobbet och när jag är där så är det just nu en fristad och ett andningshål... Hemskt låter det, men det är så jobbigt hemma just nu.

Nu känner vi att vi vill komma igång med utredning av sonen så vi kan få rätt hjälp och jobba vidare därifrån. Vi är alla i hela familjen spända och blir lätt osams. Det känns inte alls bra... :-( Tufft , tufft, tufft just nu...

Ja, just nu är det så otroligt tufft... :-(( Sonen är så frustrerad och kan inte alls tygla sig.. Bryter för lilla minsta och det är kaos i skolan. Just nu får han sitta själv på fritids med sin assistent och jobba. då jobbar han på bra, men så ska det ju inte vara... :-(( Nu vill jag bara att vi ska få tiderna ner till Lund och att det ska gå fort! Jag orkar snart inte mer. Bryter ihop... Vet inte hur jag ska göra för att göra rätt.

Trött på att höra sonen kalla mig en massa riktigt fula och grova saker, slå på mig, slå på allt han kommer åt och framförallt trött och rädd och ledsen för hoten om knivar och annat... Jag blir riktigt rädd att han ska skada någon eller sig själv... :-(( Ork tack......

Ja, idag kände jag bara att jag säger upp mig här och nu på stående fot!! Tur dock att det inte går att göra så måste jag säga. Säga upp sig som förälder.. Nej, riktigt så illa är det väl ändå inte, men har en dotter som inte alls är på något humör för någonting om inte hon får som hon vill. Just nu är det mycket bråk om lek med kompisar, läxor, duscha, städa rummet.. Ja det där vanliga kan jag tänka mig. Hon får ofta leka med kompisar, men jag känner också att läxorna måste komma i första hand. Just nu är de inte prio ett för henne för att inte tala om dusching,. Sådant tjafs varje gång hon ska in i duschen... för inte så länge sedan var det tvärtom då skulle hon duscha hela tiden...

Sen har vi sonen.. Han är ju på sitt sätt och vi försöker att ha förståelse , men ändå ska han inte få spela på att han agerar som han gör vid olika tillfällen..

Just nu är det bara riktigt, riktigt jobbigt igen att vara förälder, känns som att gör man si blir det fel och gör man så blir det fel...