Ja det var det där med att släppa mycket av det ansvar jag känner inför mina syskon och min mamma. Det är något som vi pratade om igår när jag var hos X. Men oj,oj oj det är inte lätt att ändra på sig efter så här många år. Jag har ju alltid kännt ett extra ansvar för mina syskon och min mamma då vi har växt upp på det sättet vi har gjort och jag är en person som ställer upp för alla. Det jag måste förstå nu är att nu är alla vuxna och jag har min egen familj att ta ansvar för och inte behöver ta detta stora ansvar för de andra...

Men som X sa din kropp reagerar direkt och vad kan det bero på?? Direkt kom jag in på min lillebrors pappa som jag inte alls tycker om... Pratade om vad som hänt under tiden med honom med misshandel, fylla, skrik och bråk.. Då jag gjorde allt för att skydda min syster och min mamma och senare också min lillebror när han fanns... Fick en fruktansvärd ångest när jag pratade om detta.

X frågade hur jag mådde och såg att det inte var bra.. Sen försökte vi konstatera vad faran var just nu!! Om han (min brors pappa) hade varit i rummet just då vad skulle jag vilja göra och säga... ??

Hmmm ja du jag vill skrika åt honom att han förstört mitt liv, att det är hans fel att jag känner som jag gör, det är hans fel att vi mår som vi gör, det är hans fel att jag inte vågade åka till min pappa och på sätt tappade mer och mer kontakt med honom, men sen tänkte jag är det hans fel ändå eller?? Ja på sätt och vis sa X. Sen sa jag att jag vill ha en förklaring.... Men går han och tänker på det nu tro. Nej så klart inte vad fan bryr han sig.....

Ja iallafall när jag pratat om detta så sa X och hur mår du nu.  Tänka sig ångesten hade försvunnit och jag mådde bra om ni förstår vad jag menar... Tänk så mycket en person som inte ens finns med i mitt liv nu kan påverka mig... Fy fan för honom....

förlåt för svärorden, men kan inte undvikas här.....

Jag ska visst jobba på mitt ansvar och visst vet jag att mina syskon och mamma är vuxna, men ack så svårt.. Min syster har det tufft nu och är på väg att flytta hem och det kommer jag att hjälpa till med så gott jag kan och när hon väl är här och saker och ting börjar flyta på så ska jag visst jobba på att vara där när de frågar om hjälp, men inte mer...