Ja, då var det äntligen dags för det första samtalet hos psykologen. Jag kan börja med att säga att 45minuter gick snabbt, men gud vad jag fick mycket sagt.... Jag förstår att jag har väldigt mycket att jobba med både från förr och nu, men det är väl främst saker från förr som spökar och gör mig till den jag är idag. Hon kändes väldigt bra och det kändes skönt att prata, men aj,aj,aj vad jag blev trött... Det blir psykodynamisk terapi som jag ska gå i och det känns helt ok. Har 10gånger på läkarremissen, men ska sen prata med arbetsgivaren om fler för det räcker inte. Psykologen trodde 20-30 gånger och det låter mer rimligt.

Många gånger är jag så förståndig och vet allting och hur allting ska vara, men att sen göra si eller så är inte lika lätt... Ilskan som jag har i mig ska ut och inte inåt som jag har vänt den och därmed fått min depression... Nu ska den ut, ut,ut... Så förlåt om jag blir en bitch för ett tag... Nej, skämt och sido... Men hon har rätt i det ut med allt gammalt skit och in med nytt frächt och få ett bra liv med man och barn och min övriga familj som jag älskar. Men som jag måste släppa taget om vad gäller det omhändertagande.... De är vuxna nu mina syskon och min fina mamma och kan klara sig fint... Men jag vill ju ta hand om dem och att de ska må bra, men först måste jag själv också må bra för att kunna stötta de mina på rätt sätt...

Svammligt jag vet,,, men hoppas ni förstår.. Kram och tack för att ni läser och finns vid min sida.

Jag är så less på den här tröttheten..... Den sliter tag i mig varje dag efter att jag varit uppe i några timmar och sen bara är den där och är dryg......

Något positivt är att jag igår äntligen fick tummarna loss och hälsade på mina arbetskamrater och elever när de hade en härlig dag ute med tävlingar. Jag var där i 2timmar och fick ett superfint bemötande och det gjorde mig verkligen glad, men ack så trött jag var efteråt.

Idag har jag varit med barnen i skolan för skolavslutning. Tänk att efter sommaren börjar dottern i trean och sonen i ettan. Stora nu. Ska bli skönt att slippa ställa klockan nu på ett tag, men samtidigt så är det tufft att ha dem hemma hela tiden. Som tur är så jobbar maken bara en vecka till och sen går han på semester i fem härliga veckor. Vi har inget särskilt planerat utan ska bara vara och göra det som faller oss in. Jag behöver ju vila och så ska jag ju börja med mina samtal. På måndag är det dags för det första. Jag ser fram emot att börja!!

Hoppas också på att få ha energi i längre än några timmar på förmiddagen bara..... Men , men det kommer väl antar jag..

Ja, nu har jag snart varit sjukskriven i tre månader. Har jag blivit bättre?? Jag vet inte... Möjligvis så är jag lugnare, men i själen mår jag inte bättre... Jag stressar ändå känns det som och just nu är jag bara trött och har noll tålamod vissa dagar.. Det är inget kul. Men hoppas på bättring när jag nu ska börja med samtal om en vecka.

Vill ju att vi ska få en bra sommar hemma. Barnen går i skolan denna veckan också och sen har de sommarlov och maken jobbar två veckor till sen har han semester i 5veckor.

Det jäkliga är att jag inte alls känner för att åka någonstans för jag vet hur trött jag blir.. Men samtidigt vill jag ju göra saker med min familj. Vi har inget inbokat så det är ganska skönt faktiskt.

Ha en fin dag där ute och sköt om er.

Ja, precis som det låter så är jag totalt energilös. Kan ju bero på att jag har fått något virus med halsont och feber. Men ,men bara att kämpa på. Imorgon åker vi och firar svärfar som fyllde 70år igår. Först blir det restaurang och sedan vidare hem till dem för fika och lätt kvällsmat. Jag är redan trött... Men jag får göra det bästa av det och försöka att vila så mycket jag kan idag för att orka med.

Nu längtar jag verkligen till den 18 då jag ska på mitt första samtal. Hoppas verkligen att det kommer att klaffa någorlunda mellan mig och terapeuten och att jag får ut det jag vill få ut. Vet knappt själv vad det är ibland. Vet bara att det är massor som handlar om min pappa och min lillebrors pappa som fördärvade livet för oss alla... Mamma har kunnat komma över hans skit... och jag tror även min lillebror, men jag har svårt för det. Känns som att det var där när jag var 11-15 som det blev mycket tokigt i mitt liv..... Mitt när man ska bli tonåring och en massa annat som händer så ska man skydda sin mamma och lillasyster från en galning och samtidigt träffa sin pappa mindre för att man man inte vågar åka iväg från hemmet av rädsla för vad som kommer att hända... Jag var väldigt rebellisk under den här tiden, men aldrig att jag rökte eller drack. Jo en gång drack jag. Men det var ganska lugnt...

Ja, det ska ut nu och rensas bort för det är historia och det är väl antagligen en del av livet som har format mig till den jag är idag.

En rörig helg tycker jag det har varit. Barnen har varit sura och bråkat mycket. Då blir jag så trött. Helt slut idag. HAr dock dammsugat och torkat golv i tvrum, kök, hall och badrum plus att jag har tvättad en maskin tvätt. Men nu känner jag mig helt slut. Ont i hela kroppen idag. Dock vet jag varför. rengjorde vår bassäng igår och fyllde på den med nytt vatten så nu väntar vi bara på varmare väder. Tycker gott att sommaren kan komma tillbaka till oss nu.

Har inte så mycket att komma med idag. Känns bara så tomt i kroppen eller hur jag ska uttrycka mig. JAg undrar när det kommer en dag då jag kan känna mig glad en hel dag och ha en skön känsla i kroppen. Men för eller senare så bör ju känslan dyka upp. Visst kan jag skratta och vara glad , men det känns inte i hela kroppen.

Ha en fin vecka på er därute.

Ja, visst är det otroligt. Det är redan juni. Jag kan inte fatta var tiden har tagit vägen, men så är det ofta. Nu är det bara två veckor kvar i skolan för barnen och sen ett välbehövligt sommarlov. Ska bli skönt. Maken jobbar fram till midsommar och sen tar han semester. Jag är förmodligen sjukskriven hela sommaren och sen hoppar jag på min uppehållstjänst i augusti. Känns så otroligt skönt att äntligen ha fått en fast tjänst och dessutom på skolan där jag varit i 5terminer nu. Något positivt. Jag hoppas kunna njuta och dessutom ska jag ju börja med min samtalsterapi. Jag försöker verkligen att se ljust på allting nu.

Det som är jobbigt just nu och har varit hela veckan är det ständiga trycket i huvudet. Känns ungefär som en kran står och rinner och det är helt överfullt.. Visst låter det märkligt. Men , men ... Kan ju vara så att det är väderomslaget. Ja, jag får höra vad läkaren tror.

Jag är så otroligt trött också. När jag skrivit färdigt här så tänker jag gå och lägga mig en stund, för barnen ville vara på fritids idag så hämtar dem där klockan 15.00

Ha en fin dag på er där ute. Kram

Har hänt mycket som faktiskt är eller kommer att bli positivt för min del. Idag ringde de äntligen från stället där jag ska gå och prata med en psykolog. De hade på något sätt lyckats få plats med mig. :-) Dock börjar inte samtalen förrän den 18juni,  men ändå. Jag har fått en tid!!!!!!

Imorgon blir det möte med chefen om rehab och fkassan är också där. Sen har jag och chefen också pratat om fast tjänst för mig. Känns jätteskönt för jag trivs verkligen på min arbetsplats där jag har varit i två år så nu är jag äntligen inne i Kommunen. Trivs med mina kollegor och stället. Ja, nu är det ett halvår till sen flyttar vi till helt nyrenoverade lokaler. Blev bara för mycket med allt och att ha dessa två killar jag har haft dessa två terminerna har bara inte fungerat. Båda behövde mig så mycket och jag hade ju inte tiden så det är verkligen något jag måste ta upp... Jag blir dålig när jag känner att jag inte kan hjälpa till så som jag vill....

Sen är det allt här hemma med barnen ... Ja, men iallafall det ska nog bli bra det här. Får försöka att ta en dag i taget som sig bör. Vet ju att vissa dagar är helt ok och andra är bara precis skit...

Tänk så fort 10¨år går och tänk så mycket det har hänt på dessa tio åren. Vad pratar jag nu om då. Jo på onsdag är det så att det är 10år sedan min älskade snälla/j-----a pappa gick bort. Jag älskade honom så , men ändå var jag så arg och besviken på honom massor av gånger.. Jävla sprit......... :-(((((((

På onsdag är det också så att min älskade fina lillasyster fyller 28år, men jag kan inte krama om henne på sin födelsedag för hon är i Wales och jag är här... Hoppas så att hon kan komma hem i sommar som vi har planerat. Hon betyder så mycket för mig och har haft det så tufft i livet. :-(

Visst var det orättvisst att pappa aldrig fick träffa sina barnbarn precis som min mormor aldrig fick träffa sina barnbarn. Ett år efter att pappa dog så föddes min fina Emma. Detsamma var det när min mormor dog .. jag föddes ett år efter. Båda dog på tok för tidigt i livet............... Men det är så det är...

Jag har dock så svårt för att släppa massor av saker och tar på mig skuld.. Jag hade inte haft kontakt med min pappa på nästan ett och ett halvt år innan han dog förutom ett brev jag skickade till honom ett halvår innan. Men visst han valde ju att inte heller kontakta mig så är det verkligen jag som ska känna skuld??

Jag var så arg och besviken på honom för att han bara ringde när han var full.... Jag vill ha min nyktra fina pappa och inte den fulla som bara var jobbig och lovade guld och gröna skogar... Hur han än var så älskade jag honom dock............... och jag saknar honom så... Jag minns att han låg där så fin när vi fick åka och säga adjö... Han såg så fridfull ut, men han var så kall................. Den bilden kommer jag aldrig att glömma. Fina pappa... Varför blev det som det blev?