Tårar har jag gått om. Tårarna rinner ofta på mig. När jag tittar på tv, när jag saknar någon, när jag känner mig totalt värdelös, när jag känner att jag förstör livet för mina närmaste.... med mera...

Varför , varför är den stora frågan? Var detta min lott i livet? Tydligen, men varför.... Det sägs att det finns en mening med allt som sker.. Så då borde det finnas en mening med just denna tiden i mitt liv också eller?

Ja, det får väl tiden utvisa antar jag.. Ni som läser detta.. Jag får förlåta för att det blir så rörigt det jag skriver, men detta skriver jag för att få ur mig känslan jag har och det kan bli väldigt rörigt för det är så det känns inom mig för det mesta..

Jag försöker alltid vara en glad och pigg person och tror jag upplevs så, men bakom ytan finns lilla, lilla jag som glömt bort att ta hand om mig själv när jag hjälpt alla andra och sett till alla andra. Det viktigaste i mitt liv är mina barn, min man , min mamma, min syster och mina bröder. Min lilla brorson också så klart! Men jag gör allt för dessa människor!! Jag vill att dem ska må bra och ha det bra, tyvärr vet jag att det inte är så..... :-(

Lyckan just nu är att min storebror som är min halvbror vi har bara samma pappa. Han blev äntligen pappa för lite mer än 3månader sen. Till och med han hade slutat tro det. Så underbart..

Annars har vi det jobbigt,,, mamma , min syster och min lillebror båda dem är också halvsyskon då vi bara har samma mamma. Men vem fan säger det är min halvsyster och halvbror. Jag har tre syskon punkt slut..... Vi har alla tagit oss igenom livet med massor av upplevelser och ena stunden är vi starka och den andra mindre starka.. Önskar bara ett gott liv till dem! Älskar er så!

 Se nu blev det så där rörigt inlägg igen och tårarna dem finns här hos mig för alltid. Det tycker jag är skönt. Gråta bör man!! Kram till er

Ja idag var det då dags för oss att träffa specialpedagogen och kuratorn angående Emils nedsatta hörsel på höger öra som är kraftigt nedsatt. Vi fick mycket information och det var ett mycket bra samtal där de även frågade oss hur vi mådde. Men gissa om jag är slut nu.. Supertrött jag orkar inte mer än så nu för tiden. Blir så mycket att ta in på en och samma gång. Som tur var fick vi även med lite papper hem att läsa så man kan uppdatera sig. :-) Så  nu är vi inskrivna på ännu en distans.

I övrigt så mår jag inte bra.. Jag vill verkligen komma igång med mina samtal så snart som möjligt för att rensa och jag vet att jag säkert kommer att må ännu sämre just i början, men jag hoppas att det kan ge resultat till något bättre så småningom. Mina barn och min man ska inte behöva leva så här..

Ja, en vanlig dag för mig just nu består av ångest... Jag kan inte få bort den där jäkla klumpen som trycker i bröstet.. Imorgon är det dags att prata med läkaren igen och hoppas på att det ska gå fort med remissen till psykologen.. Helt sjukt att det ska vara kö. Men tyvärr är det så idag att det är så många som mår dåligt.

Jag hoppas innerligt att mina barn inte tar skada av detta.. Hur jag mår.. Nu när jag går hemma och är sjukskriven har jag orken och tålamodet till dem och myser med dem så mycket jag kan. Jag älskar dem så. För att inte tala om min man. Vad vore jag utan honom??? Han jobbar och sliter och gör allt för att familjen ska må bra, men hur mår han själv?? :-(... Så tacksam över att ha honom i mitt liv.

Sen är det det här med vänner.. Man märker verkligen vem som är ens vän eller inte i sådana här lägen. Vem som ringer ett samtal, kommer över på en kopp kaffe , skickar ett sms eller bor man långt bort skriver på fb.. Tack ni vet vilka ni är!

Jag försöker att vara social , men det är inte lätt just nu när jag känner så här... Jag blir så lätt trött och yr i huvuet när det blir för mycket... Märklig känsla som inte går att förklara för den som inte varit med om det...

Kram till er där ute och ta hand om er!

Ja, idag när jag vaknade vaknade jag med en sådan tyngd i mitt bröst och det är så tråkigt när det är så. Dessa dagar vill jag bara kunna ta ut den där tyngden titta på den och få reda på vad det är som  tynger mig. Vad vill den med mig?

Just nu är det mycket med barnen som oroar, även om det inte är superstora saker. Men ibland känns det som att det är tillräckligt som det är redan även om vi klarar av det.

Om vi börjar med vår fina dotter som blir nio år i sommar. Hon föddes med dysmeli och fattas höger långfinger. När hon var ett och ett halvt år så var hon jättemycket sjuk helt plötsligt. Det visade sig vid två års ålder och mycket kamp med sjukvården att hon har celiaki ,dvs. hon tål inte gluten. För något år sedan fick hon massor av eksem som är otroligt jobbiga för henne och på senare tid har hon haft väldigt ont i magen och den har blivit uppsvälld så nu ska vi ner och ta laktostest och andra tester för att se om det är något mer hon inte tål.

Sen har vi sonen som är sju år. Även han föddes med dysmeli och saknar höger långfinger samt problem med vänster hand också. Han var alltid sjuk när han var liten.. Vid två månaders ålder låg vi inne för rsviruset , när han var ett år fick han sådan feberkramp att maken fick åka in med honom akut då han tuppade av. Vi låg inne ett tag då också plus flera gåner då vi behövt ligga inne eller besöka akuten.. Han är allergisk mot pollen och nötter, jordnötter. Nu för någon månad sen fick vi ju också bekräftat att han  har väldigt dålig hörsel på höger öra... så nu har vi ännu en distanst inom sjukvården som vi besöker... Dessutom har vi börjat gå på bup då jag/vi misstänker att han kan ha adhd.

På allt detta så har jag mina bekymmer med min depression och allt skit från bakgrunden. En pappa som var alkolist, en mamma som har haft det tufft i livet men som är en sådan kanonmamma!! Ja, min pappa var också en bra pappa vill jag tro... Han dog för snart 10år sedan och jag hann inte träffa honom av olika anledningar..... fan.... ja, och så har vi min lillebrors pappa som förstörde livet för oss alla....... Jag måste bearbeta detta jag vet och det är det jag ska nu!! Jag förstår att det inte går att ha det så här. Min syster mådde väldigt dåligt ett tag och det går i perioder även för henne och min kära lillebror har inte alltid det så lätt han heller.... Förtjänar vi detta??

Och min man... Stackare som får dra ett tungt lass och komma till allt detta efter att ha växt upp i en kärnfamilj, fast dock inte utan problem får jag säga då hans föräldrar dricker på tok för mycket.... Men ....

Ja, nu har jag fått spy av mig lite.. Tack... och jag vet det kunde varit värre.... Men just nu är detta det värsta i mitt liv.........

Helgen är här igen och jag har hela huset för mig själv. Igår åkte barnen och maken upp till kusinerna och broren i Göteborg och stannar tills imorgon. Detta innebär en hel helg till mig då jag bara gör precis vad jag vill och äter när jag vill. Konstigt , men skönt. Det behövs ibland. Frukost framför tvn, middag framför tvn, kaffe i solen. :-)

Men jag skulle inte vilja ha det så här alltid.

HAr varit en sväng inne i stan idag och shoppat ett par capribyxor till mig som passar , jag har ju tyvärr gått upp x antal kilo så de från förra sommaren passar ej.... :-( MEn, men tar tag i vikten igen när jag mår bättre tänkte jag.

Jag har också handlat doppresent till min fina brorson som ska döpas nästa helg.

Nu ska jag bara ta det lugnt resten av dagen och vila. Mitt huvud har gjort ont i flera dagar nu så det är nog dags att gå till läkaren igen.. Ikväll är det hockey igen!! Jag är ju en riktig hockeynörd så jag sitter själv i soffan med katten och pratar med tvn...  Ja, vad säger det om mig.... ??? :-)

Ha en fin helg. SJälv orkar jag inte sitta mer i solen på grund av huvudvärken så det blir en stund på spikmattan istället. Kram

Vaknade flera gånger inatt för att jag drömde om jobbet och jag skulle göra det och det... Mycket som inte fungerade osv... Förmodligen för att jag vet att idag börjar skolan igen och återigen så är jag inte där och hjälper till...

Jag kollar andra jobb också, men samtidigt känns det konstigt att söka annat. Vad ska jag skriva i mitt cv liksom. Sjukskriven , deprimerad kvinna i sina sämsta år.... nej, usch idag är en dag då det känns som en tung sten i bröstet och allt blir liksom grått. Ska ta och gå ut och sätta mig i solen med en bok om en stund och hoppas på att jag kan koncentrera mig på den istället för allt det mörka... :-(

Ja, var är orken. Ibland syns den till. Igår var en sådan dag då min man och jag fick en hel del gjort i trädgården medans barnen var hos kompisar och lekte, men ändå inte så mycket som jag skulle vilja orka. Maken tål inte pollen och jag har min depression som hindrar mig. :-( Men som grannen så vist sa till mig igår "Rom byggdes inte på en dag". Stämmer så väl, men jag vill ju så mycket...

idag jobbar maken och vi väntar hem honom om en stund. Jag och barnen har varit hos min mamma och grillat korv och fikat och varit ute precis hela dagen. Lugnt och skönt. Dock har jag brännt mig som vanligt varje år.. Vet att man inte ska sitta i solen flera timmar. MEn så underbart skönt är det ju. :-) Måste ju fylla på min energi och sol är kanon att fylla på med har jag hört.

Nu blir det en väldigt lung kväll och jag lär somna tidigt ikväll igen som jag har gjort de senaste veckorna.

Ha en lugn och fin valborg där ute.

Ja, gud så trött jag var igår efter att vi varit på bup. Blev ett bra möte och vi kommer att få ny tid där. Men så trött och jag var och vilken huvudvärk jag hade efter det. Jag var förmodligen så oerhört spänd innan mötet och sen bara släppte allt.

Idag har jag också varit trött och inte orkat ta mig för mer än att tvätta en maskin tvätt. Alltid något ju.

En vän kom hit med frallor och en kaka och det var mycket mysigare. :-)

Nu på eftermiddagen har min dotter haft en kompis här och vi har varit ute i solen. Nu blir det snart tacos och sen blir det nog att sova på soffan.... zzzzzz Trevlig fredag!