Nu var det dags igen......... Jag är totalt knäckt just nu och vet inte om jag orkar så mycket mer. Tårarna kommer bara jag sitter här och ska försöka skriva just nu..

Jag skrev i våras om bråk mellan tjejer i min  dotters klass och en massa falska anklagelser. Nu börjas det igen... Min kära dotter är inte guds bästa barn och hon kan hon också, men inte allt detta som ljugs ihop av två flickor samt deras föräldrar... Det är så osannolikt... Till och med läraren tvivlar fast hon ska vara partisk..

Ja nu orkar ingen mer så nu blir det samtal med kurator, lärare, elev och föräldrar först alla tre familjer var och en för sig och sen i grupp. För nu får det fan vara nog på alla falska anklagelser och skit om att min dotter utför psykisk mobbning. Det är ju hon som får ta massor av den psykiska mobbningen och går runt med en klump i magen varje dag och kan inte sova på nätterna om hon inte sover hos mig... Hur fan orkar man????????????????????

Barnen är nio år och ur deras munnar kommer sådant som de inte ens ska veta vad är... polisanmälan och annat... Det kan inte komma från dem själva så är det bara.. Vill bara säga också att det är ju väldigt konstigt att min dotter har blivit vald till kamratsstödjare av elever på skolan om hon nu är så elak.....

Sen är det sonen... Usch vilken attityd han har även i skolan.... Längtar till bup för det är jobbigt även för honom..

:-(((((((((((( hur mycket orkar man???

Nu är det bara blä,blä,blä.....

Fortfarande hemma och är sjuk, men visst på bättringsväg. Låter som en kråka i halsen och har ont i huvudet och bihålorna samt trött.. Men kanske jobb imorgon jag vet inte.. Känns bara skit allting. Det var inte så här jag hade planerat min start på hösten. Med sjuka barn och sen att jag själv kollapsar ihop...

Känns som att jag står där på branten och balanserar. Jag vill inte falla, jag vill inte, jag orkar inte....

Hur gör man? Tar hand om hem, barn, relation, jobb, sig själv... Hur klarar man det? Hur orkar man?

Nu är det tjafs i skolan igen bland samma tjejer och dottern anklagas för en massa som är helt osannolikt... Hur orkar man?? Sonen har det tufft... Vill inte det och inte det.. Bup tiden uppskjuten igen.... :-(((( Till nästa vecka när maken är bortrest med jobbet så jag får gå själv med sonen och missa tid på jobbet igen......

Jag är redan totalt slut.... :-(((

Just nu är jag bara totalt slut i både kropp och själ känns det som. Barnen har varit sjuka och nu är det min egen tur att vara helt kass.. Igår låg jag i princip hela dagen. Idag har jag varit nere i Malmö på handkirurgen med sonen för ett rutinbesök och innan dess vräkte jag i mig nässpray, värktabletter och halstabletter. Helt slut efter tiden där nere och hem och sen samma procedur igen med värktabletter osv...

Tanken är ju att jag ska åka och jobba imorgon för det känns inte riktigt bra att stanna hemma när jag redan har varit hemma i två veckor och vabbat och dessförinnan bara hunnit jobba en vecka...

Fick meddelande idag av min elev att han var jättetrött nu när jag inte varit där och undrade när jag kom tillbaka.. Usch.. vadå det känns som att man sviker... Men samtidgt så skriver han alltid att han vet att det inte är mitt fel.. :-( Han skulle behövt någon annan som är där för honom alltid....
Nu har jag ju inte honom full tid utan bara några lektioner per dag som enligt mig är för lite... men, men det hjälper ju när jag väl är där och struktuerar för honom...

Ja, som jag skrev tidigare så tvivlar jag på min egen ork just nu och på vad jag egentligen vill..... .Sjukskrivas nej tack... men.. Ja, jag vet inte.. Allt är bara så rörigt...

Kanske är det så just nu att jag inte ska jobba med det yrket som jag har just nu. Jag är inte riktigt i form själv och jag har det problem med sonen och det kommer att vara en intensiv tid framöver. Jag har nu varit hemma och vabbat i två veckor först för dottern och sen för sonen. Detta var jobbigt i början, men nu har jag hunnit tänka igen. Ett tag i våras när jag var sjukskriven funderade jag på att ställa mig i butik igen. Men jag vet inte. Jag känner bara att en 50% tjänst i butik hade räckt just nu och vi hade klarat oss.. Visst vi kan inte göra några extravaganser, men det gör vi inte nu heller...

Vet inte.. Kanske dumt och hålla på och tänka så här också nu när jag just har fått fast tjänst i kommunen... Förvirrad till tusen...

Idag är en sådan dag då ångesten bara river i mig..... Jag orkar inte mer... Jag vill inte mer... Varför är allt bara så jobbigt just nu? Sonen är fortsatt sjuk, men febern har iallafall gått ner lite och är inte så hög... Maken kan inte vara hemma för han har massor på jobbet just nu...... Chef som han är... Jag är trött och har ingen energi eller ork till någonting.. Hann med en vecka på jobbet och nu har jag missat en och en halv vecka igen.. Jag hinner inte känna efter hur det känns...

Ibland känner jag bara för att söka jobb 50% i någon butik... Jag orkar fan inte mer... :-(((((((((((( Gnälldag....

Ja, min stora fråga är nu... Ska jag någonsin få jobba?? Är det meningen att jag ska gå hemma? Ja, jag hade gärna gått hemma tills barnen kommer i tonåren, men det går inte ekonomiskt. Varför tänker jag så här, jo för sonen har inte blivit bättre utan sämre. Riktigt dålig blev han igår med samma dumma infektion i halsen som sin syster och feber. Nu är det väl så någon dag och sen blir det förhoppningsvis bättre. Just nu sover han.

Dottern är äntligen i skolan idag, men anstränger hon sig så hostar hon som bara den och hes är hon lite grann, men absolut pigg! Gissa om hon var glad över att få komma tillbaka i skolan efter att ha varit hemma en hel vecka.

För övrigt så har det väl varit en bra helg med blingoförsäljning och sen var jag på tupperware igår med en kompis och shoppade lite även där. :-) Härliga färger på sakerna där nu igen, ja fast jag köpte ju svart och vitt... Hm,hm.. :-)

Ha en fin dag på er. Kram

Ja, en vecka hann jag med att jobba och sen blev det vab.. Dottern vaknade i Måndags med feber och superont i halsen och sen har det gått på hela veckan. Natten mellan tisdagen och onsdagen sov vi nästan ingenting då Emma var så dålig så hon inte fick mycket luft, men som tur var blev det bättre med airomirspray och frisk luft. igår fick jag även hämta hem sonen som hade fått feber..

Så idag är båda hemma och jag själv har städat, men känner mig också dåsig och har ont i huvudet.  Kan väl inte bli annat när man går hemma i eländet. Känns så trist för nu har jag varit hemma hela veckan... :-( Men maken har också haft mycket på jobbet och eftersom jag bara jobbar 70% så är det för det mesta jag som stannar hemma.

Nu hoppas jag på tillfrisknande i helgen och sen jobb nästa vecka. Litet avbrott på tisdag då när vi ska till bup. Hoppas på att det händer något på den fronten också.

Nu ska jag vila och få barnen att vila. dottern är ju ganska pigg idag då febern är borta, men hostar och snorar.

kram och ha en fin helg

När jag väl hade kommit igång och det kändes bra på jobbet så blev det inte mer än en vecka. Min älskade dotter har blivit sjuk med en rejäl halsinfektion som satt sig på luftrören och hög feber. Så nu är vi hemma och så får vi hoppas på att hon blir bättre snart. Hon är ändå det viktigaste just nu, men ändå är det den där dumma ångesten som kommer över mig för att jag nu är borta från jobbet igen... Jag måste sluta med det jag vet, men lättare sagt än gjort..

Maken kan knappast vara hemma då han också har strul på jobbet , men folk som inte kommer som de ska så det faller just nu på min lott att vara hemma.

Det positiva är att jag inte alls är lika stressad här hemma och sonen slippper vara på fritids och därmed så får han inte lika ont i huvudet. Igår blev jag rejält arg på honom. :-(( Det blev bara för mycket och jag tror tyvärr att det hjälpte lite att jag blev så fruktansvärt arg. Han blev ledsen och när vi båda hade lugnat oss så förklarade jag en del saker för honom. Känns aldrig bra att bli så arg, men ibland måste det tyvärr bli så för att vi ska orka med.

En vecka kvar tills vi ska till bup nu så det känns väl ok antar jag. Nu blir det en lugn dag med mycket vila då vi inte har sovit mycket inatt pga att dottern knappt kunnat andas..