Ja då var det dags för mig att kollapsa igen. Hoppas bara att jag orkar hela hösten för detta börjar bli sååå jobbigt. HAr jobbat måndag till onsdag och varit så trött och haft så ont i kroppen, men kämpat på. Igår var vi på bup med sonen. Kommer till det senare. När vi kom hem vid lunch så var jag helt slut och kände att febern tagit över. Idag skulle jag försöka jobba mina fem timmar jag har på fredagen, men jag orkade inte... Så jag har varit hemma och sovit. Har så ont och är så trött..

Nu till besöket igår. Sonen fick först göra ett test på datorn på 15minuter för att kontrollera sin koncentration och det gick hur bra som helst. Inte helt överraskande då han inte har problem med koncentrationen oftast. Nu när han satt ensam i ett rum så gjorde ju inte det saken sämre, men men detta gör att hon inte tycker vi ska göra någon utredning på honom då han var den duktigaste killen som gjort testet på väldigt länge. Så vi godtar det för nu.

Sen träffade vi en kanonbra kille som sonen ska gå och prata med åtta - tio gånger om sina känslor och utbrott och hur det ska hanteras. Detta program heter Repulse odh finns även så att vissa kuratorer har gått denna utbildning.

Det känns kanon och det ska komma igång i början på november. Sonen var själv positiv till detta och det bästa var att killen som hålller i det pratade direkt till sonen och frågade vad han tyckte och tänkte. Det hela blev ju inte sämre när han berättade att även Zlatan har gått detta program för att hantera sin ilska. :-)

Ska bli så skönt att komma igång och hoppas på bra resultat. Även vi ska gå och samtala och få lite tips samt att det blir en träff med skolan också.

En ganska stor del av stenen som släppt vad gäller det.

Nu ska jag vila, vila,vila hela helgen så jag orkar med att jobba hela veckan och sen på fredag ska jag till läkaren och ta prover, kolla ekg, blodtryck med mera. En rejäl hälsokontroll.

Ha en fin helg. Kram

Ibland fattar jag inte var tiden tar vägen och ibland går den så långsamt... Men så är det ju.. Ja iallafall oktober redan! Och dessutom har det gått 10dagar in i denna månad. Känns jobbigt, men ändå så skönt. Jag längtar så till juletid då jag kan få pynta och sätta upp mina fina tomtar. Men jag längtar inte till kallt och blaskigt väder....

Imorgon är det dags att åka till bup med sonen och jag hoppas innerligt att detta möte nu blir av utan sjukdomar eller avbokningar!!

Har klarat av att jobba även idag trots att jag mår skit... ont i huvudet, trött och liggar på 38grader hela tiden. Ska det vara så att så fort jag inte orkar så säger kroppen emot med feber och värk.......

Puss på er alla fina som orkar läsa detta..

Ja, jag önskar att jag kunde skriva något positivt och jag föröker verkligen att hitta positiva saker.. Det positiva just nu är väl att jag orkar ta mig upp ur sängen och komma iväg till jobbet. Men puh så trött jag är nu igen och så krävande allt är..

Möte här, möte där och så ska man jobba, laga mat, kvalitetstid med barnen, göra läxor, tvätta, städa, försöka få någon tid med maken,,, och ja det var ju det där med att ta hand om sig själv.. Hmmm var får man in det tro?? Jag är totalt slut i rutan... vill jobba, men orkar jag? Vill inte svika min elev igen... vill tjäna pengar, vill bidra till att familjens ekonomi går ihop.. Vill, vill inte, vill , vill inte....

Ja just nu snurrar det i huvudet till tusen och trycket i brötstet sitter där som en sann vän..

Att hitta just detta är så svårt. Jag försöker och försöker.. Ibland lyckas jag en stund men.. Helgerna är jag alltid sååå trött efter jobbveckan då jag verkligen satsar all energi på att orka med att jobba plus att komma hem och servera middag, göra läxor, tvätta och fixa samt att hämta andan igen några timmar innan nästa dag.

Trivs verkligen på jobbet, men i ärlighetens namn så känns det just nu som att det hade varit bäst för mig att gå hemma och kunna röra på mig och koppla av i lugn och ro. Finna den rätta känslan och fokusera fullt ut på allt med barnen. Framförallt på Emil just nu där vi kommer att dra igång med bup på torsdag och jag hoppas verkligen att det inte blir omändrad tid igen för han och vi behöver verkligen hjälp.

Kollar andra jobb hela tiden, men finns inte och försöker skriva till affärer till exempel och höra om det finns jobb 50%. Hade kännts ok nu och så är det inte samma ansvar. Jo visst har man ansvar på alla jobb, men jag känner ju sådana skuldkänslor nu så fort jag är borta från jobbet då det drabbar mina elever.

Nu snart in i duschen och sen på med myskläder och bara vara. Eller försöka att bara vara. Alltid så uppvarvad just på söndagen när jag vet att jag har en hel vecka då jag måste upp och hoppa igen...

Idag har eleverna där jag jobbar studiedag och jag har inte mått bra på väldigt länge. Inatt har jag varit vaken mycket på grund av huvudvärk så jag bestämde mig för att stanna hemma och vila idag. Redan sovit en stund och blir en stund till snart efter frukost. Sen ska jag kämpa på i veckan.

Orken och energin är borta.... Jag har så mycket jag vill förmedla här, men inte ens det orkar jag.. Sonen har det så jobbigt i skolan och med sina egna utbrott och känslor.. Samtidigt som jag har det att tänka på och vill vara där med honom så har jag dottern och tjafset i hennes klass där jag också vill vara. Men var måste jag vara för att få ihop det ekonomiskt?? Jo på jobbet... Och där vill jag ju också vara till hands, speciellt för min elev som jag följt sedan han gick i sjuan och nu går sitt sista år på högstadiet.. Men,,, jag är så splittrad...

Jag har inte ens haft ork att ta mig ut på promend på mycket länge..... :-( Tvingat mig iväg till jobbet var dag och tvingat mig upp ur sängen....

Något som jag har skrivit tidigare som jag älskar är när jag kommer iväg på mina blingovisningar då har jag lite energi i två timmar, men efteråt är jag helt slut. Förmodligen för att jag då lagt locket på helt för alla andra bekymmer... Försöker att inte tänka för mycket.... men jag är inte den som har lätt för det.

Det som känns positivt är att jag tror att jag har kommit över alla skuldkänslor jag hade för att pappa dog och jag inte fick säga hejdå på ett ordentligt sätt och förklara. Det var inte mitt fel.. Det ska jag tacka X för, men oj,oj oj vad jag saknar honom ändå. Fina pappa när han var nykter.    älskar honom ändå trots all skit som var.... Den 9oktober skulle han ha fyllt 65. Min fina pappa... Fattar inte hur fort 10år kan gå........................

Trots en jobbig men ändå bra uppväxt jämfört med många andra så älskar jag mina föräldrar! Min mamma har kämpat så gott hon kunde med mycket mycket emot sig... Alkoliserade män, ekonomi, depression, ångest... leva ensam med barnen, med mera....... Min mamma är en kämpe och det vill jag också vara!

Jag vill ju att mina barn ska kunna vara trygga och se mig för en stabil mamma....

Jag vill att min man ska ha en fru att älska och inte behöva oroa sig för hela tiden....

Jag vill kunna ge kärlek till min familj och inte minst till mig själv...   

Jag vill kunna gå en hel dag utan att ha ont i huvudet och kroppen...

Jag vill leva!!   

Kram..   

Jag vet inte hur länge till jag ska orka.. Det är så mycket strul nu med allt.. Jag trivs verkligen på jobbet och jag vill så gärna, men jag är såååååååååååå trött och har så ont i kroppen och knoppen.. Feber av och till bara runt 38grader, men det ska inte vara så.. Alltid så när jag mår skit.. Vill inte mer orkar inte mer... :-(((((((((((( Förtvivlad..

Blir verkligen glad när jag är ute och säljer blingokläder och träffar nytt folk. Då trivs jag och kan koppla av lite iallafall för då fokuserar jag på det och inget annat, Men tyvärr är jag för trött för att jobba så mycket med det som jag egentligen vill...

Helst av allt skulle jag vilja gå hemma ett bra tag nu och ta igen mig och bara promenera och fokusera på familjeproblemen och de problem barnen har i skolan, men det fungerar ju inte så... Bara så rädd att jag kollapsar totalt igen.... Fan vad det är jobbigt just nu.. Vet att det vänder någongång men..............

Ja, det är just vad jag är.... Här har vi äntligen kännt att nu så får Emil äntligen komma till bup och det börjar hända något. Men nej när vi sitter där i väntrummet så är han vi ska till sjuk får vi reda på.... Tack för att ni meddelade oss detta i tid... Emil har varit nervös på morgonen och inte riktigt vetat vad han vill och det brast för honom när vi körde tillbaka. Så nu stannar han och jag hemma idag och bara myser..

Känns så förjävligt... Visst man kan inte hjälpa att man är sjuk, men den här tiden har ändrats så många gånger... :-( Känns som att vi aldrig kommer få ordning på det hela.. Jag är såååå trött..... :-( Hur ska man orka?

Ja, idag kom jag iallafall på väg till jobbet efter att ha varit hemma tre veckor. Först var ena barnet sjukt och sen andra barnet och sist jag.. Jag är fortfarande hes och förkyld, men inget emot förra veckan. Dock är jag såååååå trött.. Men nu ska jag ge jobbet en chans och hoppas på att jag orkar.

Sonen har det tufft i skolan med sitt beteende och vet inte riktigt hur han ska styra det och dottern mår dåligt pga mycket bråk med en del tjejer i klassen.. Det gör ju inte det bättre att föräldrarna också  håller på att bete sig illa...

Sen är det alla läkartider, buptider, öronmottagningstider med mera... Ja, blir en tuff höst, men hoppas på att det ska fungera ändå..