Min kropp den fungerar så här... När jag har varit för stressad, haft ångest och mått allmänt skit i ett par dagar så kommer febern och jag får ont i hela kroppen. Framförallt i nacke, rygg och fot och handleder samt i mina fingrar. I skrivande stund gör det ont bara att skriva här.. :-( Så otroligt trist..

Vet ej hur och när och varför något bra ska ske.... Dessutom har min älskade son sådan dum huvudvärk idag... :-(

Har inte ens någon ork till att skriva här egentligen utan vill bara bli frisk och pigg.

Ja, som ni vet så är tankarna överallt just nu. Har funderat lite på att det inte alls känns bra att lämna sonen på fritids nu i början. Funderar på om jag ska vara hemma första veckan när skolan börjar och vara med lite i skolan så att han får känna på det lite först innan det är dags för fritids och allt igen.. Vet inte om jag är för pjåskig..... Vet inte vad min arbetsgivare tycker? Ja, ... Hmmm hur ska jag göra?? Bara tryggheten av att veta att jag är på räckhåll och tryggheten för mig att veta hur det går i skolan första veckan och sedan starta på fritids.. Har nämligen varit mycket strul på fritids i våras och där han ofta blivit arg..

Ja, idag känns det bara så.. Det känns bara som att det går åt helvete allting... Har haft en jättejobbig dag. EN dag då en vän till mig som jag inte sett på ett år kom hit med sina barn. Men sonen har varit så jobbig och tagit så mycket energi. Han mår själv dåligt av det till slut... Måtte vi få hjälp fort.. Jag vet att det tar tid, men.... Hur i hela friden ska jag kunna koncentrera mig på mitt jobb också??????????????????

fina, fina Helen tack för dina kommentararer och tips. Du är en fin vän. Kram

Allting är så rörigt i huvudet just nu... Hur kommer det att bli med barnen i skolan? Hur kommer det gå nu när sonen börjar i en 1-2a? Hur kommer det att gå när dottern får ny lärare nu i trean? Hur kommer det gå med allt tjafs som tjejerna håller på med? Hur??

Hur kommer det gå på jobbet? Kan jag hjälpa båda?

Hur kommer det att bli med ekonomin? Hur kommer det att bli med livet? Ja, hur kommer det att bli med allt.

Jag vet inte... Vet bara att jag ska försöka att inte tänka för mycket och att ta en dag i sänder. Jag vet det... Men hur lätt är det sen att utföra?? Förhoppningsvis blir det så mycket att tänka på så att jag glömmer att tänka på allt samtidigt... Om ni förstår hur jag menar...

Vill jag jobba kvar?? Nej jag vet inte... Nu känns det mest som att jag vill vara kvar för killen som nu börjar nian så att han får ha mig sitt sista år också. Samtidigt så vill jag till något nytt. Klarar jag elevassistent jobbet? Ska jag börja jobba i butik igen? VAd, hur , varför, om..... Vilka påståenden...

Rörigt i huvudet.. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Ja nu är det så att jag är så trött, så trött igen.. Lika trött som jag var i början av min sjukskrivning. Jag skulle kunna sova hela dagarna känns det som, men istället är jag uppe.. Går ju inte när jag har barnen hemma och maken jobbar. Igår sov jag dock en och en halv timme på dagen och det var såååååå skönt!! Nätterna är hemska, jag vaknar massor av gånger och jag drömmer de mest konstiga drömmarna..

Men jag antar att det är min oro för att allt som bubblar i mig. På ett sätt vill jag inte att allt ska komma igång, men på ett annat så vill jag det verkligen!! Jag ska göra ett försök på jobbet och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag ska orka trots allt som kommer att vara på gång med sonen också. Blir mycket läkartider hit och dit, men får ta det som det kommer.

Blir en vila dag idag. kram

Jag försöker verkligen att inte tänka på allt som komma skall.. Men det går inte att förtränga. JA visst förtränga är väl inte det jag ska göra heller, men jag ska ju försöka att inte tänka på det just nu.

Är bara så rädd ärligt talat. Rädd för hur hösten kommer att bli .... Jag älskar mina barn så mycket hur ska det bli i vår familj? Ska vi orka.. Stackars Emma får lida för mycket... Ska höra på bup om de har något för syskon också för tror verkligen att hon skulle behöva det. Usch... Jag bävar...

Jag är rädd för att jag ska misslyckas på jobbet och sabba för killarna igen... Fan.... Kanske bättre att söka sig till en fabrik eller en affär där man inte gör så stor skada om man försvinner... :-(

Jag vill så mycket , men jag kan inte så mycket som jag vill. Som jag saknar x nu........ Bara 15dagar kvar...

Ja då var den här den sista sommarmånaden. VAr tar tiden vägen? Jag och barnen har tillbringat dagen hos mamma. Suttit och pratat och var nere vid sjön ett tag. BArnen badade lite grann och mamma tog en simtur. Jag slappade på bryggan så rogivande och nästan inga andra där. Sen hem och fika och snacka lite till. Mår inget bra... Aj,aj i bröstet hela tiden. Det trycker och trycker... Men jag vet ju vad det är...

Nu är vi hemma och snart blir det en lätt kvällsmat och bara slapp.. Har dock slängt igång tvättmaskinen.

Om två timmar är maken hemma och sen blir det en lugn kväll. Ingen ork.. Ingen lust... Ingen....

Kram alla fina