Ja det var det där med att släppa mycket av det ansvar jag känner inför mina syskon och min mamma. Det är något som vi pratade om igår när jag var hos X. Men oj,oj oj det är inte lätt att ändra på sig efter så här många år. Jag har ju alltid kännt ett extra ansvar för mina syskon och min mamma då vi har växt upp på det sättet vi har gjort och jag är en person som ställer upp för alla. Det jag måste förstå nu är att nu är alla vuxna och jag har min egen familj att ta ansvar för och inte behöver ta detta stora ansvar för de andra...

Men som X sa din kropp reagerar direkt och vad kan det bero på?? Direkt kom jag in på min lillebrors pappa som jag inte alls tycker om... Pratade om vad som hänt under tiden med honom med misshandel, fylla, skrik och bråk.. Då jag gjorde allt för att skydda min syster och min mamma och senare också min lillebror när han fanns... Fick en fruktansvärd ångest när jag pratade om detta.

X frågade hur jag mådde och såg att det inte var bra.. Sen försökte vi konstatera vad faran var just nu!! Om han (min brors pappa) hade varit i rummet just då vad skulle jag vilja göra och säga... ??

Hmmm ja du jag vill skrika åt honom att han förstört mitt liv, att det är hans fel att jag känner som jag gör, det är hans fel att vi mår som vi gör, det är hans fel att jag inte vågade åka till min pappa och på sätt tappade mer och mer kontakt med honom, men sen tänkte jag är det hans fel ändå eller?? Ja på sätt och vis sa X. Sen sa jag att jag vill ha en förklaring.... Men går han och tänker på det nu tro. Nej så klart inte vad fan bryr han sig.....

Ja iallafall när jag pratat om detta så sa X och hur mår du nu.  Tänka sig ångesten hade försvunnit och jag mådde bra om ni förstår vad jag menar... Tänk så mycket en person som inte ens finns med i mitt liv nu kan påverka mig... Fy fan för honom....

förlåt för svärorden, men kan inte undvikas här.....

Jag ska visst jobba på mitt ansvar och visst vet jag att mina syskon och mamma är vuxna, men ack så svårt.. Min syster har det tufft nu och är på väg att flytta hem och det kommer jag att hjälpa till med så gott jag kan och när hon väl är här och saker och ting börjar flyta på så ska jag visst jobba på att vara där när de frågar om hjälp, men inte mer...

Ja då har det gått fem dagar på det nya året och jag försöker verkligen att vara positiv och glad och verkligen göra allt för att slippa tjafs och br´k... Men hur lätt är det?? Hur länge orkar man?? Jag vet inte... Känns som att hur jag än gör så blir det fel ibland.... :-( VAd ska jag göra för att behaga? Vad ska jag göra för att själv känna att det inte är mitt fel? Vilket jag många gånger vet att det inte är.... Vi har ju ändå pratat och vi kommer att ha en jobbigt tid framöver, men kan vi inte komma överrens så blir det inte bra för någon... Alla måste ta sitt ansvar och hellre säga ifrån om det blir för mycket och pausa just då....

Känns bara som att hur jag än gör så blir det fel..... :-( Denna känsla skulle jag inte ha fem dagar in på det nya året!!! Jag skulle ha en bra känsla och jag skulle ha energi.... Men...

Ja, snart måste det till en förändring i vårt liv om vi ska orka.. Det har varit så hektiskt och jobbigt ärligt talat med sonen. Jag älskar honom så och önskar honom hjälp snarast. Vi vet ju om att det kommer börjas i januari och det måste bli bra!! Det kommer att bli bra!!

Han älskar sin syster, men ändå så är han så elak mot henne och slår henne och kallar henne en massa saker.. Kallar även mig och maken saker man inte borde... Det är olika från dag till dag.. Ibland går det ok ibland går det inte alls...

Det är kämpigt iallafall och man vet inte riktigt när det ska komma ett anfall.. Jobbigt för honom själv också. Läser olika böcker föra att få fler tips på hur just vi kan försöka göra i vår familj för att få saker och ting att fungera...

Nu är julen över och nu inväntar vi det nya året och ser fram emot ett helt nytt 2013 som ska bli ett bättre år för mig och familjen! JAg ska verkligen försöka att satsa på mig själv och jag börjar med att åka upp till Stockholm en hel helg i januari för att vara med på kickoff för blingo och träffa mina härliga kollegor. Har inte varit med på ett och ett halvt år för jag har kännt att jag gjort fel mot familjen om jag åkt iväg....

Men det är ju inte fel.. Bara så rätt att göra något roligt och komma hem med ny energi.

Vet ni vad... ?? Jag längtar verkligen till att börja jobba också. Ja helknasigt, men vilken härlig känsla.. Vet att jag kommer att vara trött, men ska bli skönt ändå och så har vi ju helt nya lokaler som är så fina!!

För ett nytt år!!!   

Ja, då har vi firat julafton här hemma och så trevligt vi hade. Visst var sonen aningen uppspeedad innan tomten kom kvart över sex. Men ändå var han duktig och höll sig lugn vad gäller att bli arg och använda väldigt ovårdat språk. När väl paketerna skulle öppnas så var barnen så nöjda!! De fick verkligen de dem önskat sig i år, men lite för mycket paket enligt mig och även maken höll med om det nu i efterhand. Det blir det ändring på till nästa år!

Idag har varit en lekdag med legobygge bland annat och vi har bara myst. Dock har barnen börjat bråka en liten aning nu , men ska väl ändå inte klaga.

Imorgon kommer min storebror, hans sambo och finaste lilla brorsonen på besök och då blir det nog vanlig mat till lunch faktiskt. Sen blir det in till grannen på kvällen och fira hans födelsedag.

Skönt att veta att även hela nästa vecka är en ledig vecka, för det behövs. Kram och god fortsättning på er alla.

Ja, idag är en sådan dag då jag bara vill krypa ner under täcket igen och hoppas att denna dagen ska gå fort över och övergå i onsdag... Jag vet inte varför jag ibland har sådana här dagar.. Men, men finns väl en tanke med det också..

Trött och känner mig gråtfärdig för allting och tänker på tok för mycket.. Ingen ork och ingen lust till att göra någonting.

Igår var vi och hämtade sonens hörapparat och den var så cool. Han är väldigt nöjd! Fick ta med den till skolan idag för att visa upp och berätta lite om den och om varför han använder den. Jag hoppas innerligt att det ska gå bra och att inte någon/några börjar retas... För då kan det också göra att han inte alls vill använda den och tanken är ju att han främst ska ha den i skolan på lektionerna men vill han så får han ha den mer så klart. Han får själv känna efter.

Igår fick jag ett samtal från skolan halv tio att det inte alls fungerade med sonen i skolan ... Han sprang iväg uppförde sig väldigt illa och lyssnade inte för fem öre.. Som bestämt så ringer de mig och jag hämtar honom.. Efteråt är han ångerfull och ledsen.. Måtte vi snart, snart komma igång ordentligt hos bup.. Vi måste få en lösning på allt. Just nu räknar jag bara ner dagarna till fredageftermiddag då vårt jullov tar vid.

Kram på er alla.

Ja, nu är jag sådär trött igen, men jag tycker fortfarande att det är kul att gå till jobbet. Men måste säga att det är tur att jag bara jobbar 35% och tre dagar i veckan nu, för mer hade jag absolut inte orkat med... Nu är det bara nästa vecka också och sen är det dags för jullov och sen får vi se vad läkare och fkassa säger om vårterminen..

Jag orkar knappt skriva i denna blogg.. Så jäkla mycket runt omkring också som bara är blä.... Min syster blir inte riktigt bra och ligger fortfarande på sjukhus..

På måndag ska vi in och hämta hörapparaten till sonen och det känns både positivt och negaivt..

Känns bara som att det får vara nog nu. Räcker det inte med dysmeli, nöt och pollen allergi, eksem, troligen adhd eller liknande och så hörselskada på det... Nu får det vara bra. Visst det är väl inte så farligt något av det och det finns många som har det mycket värre. JAG VET... Men jag orkar inte mer...

Kram på er.

känner att jag inte har så mycket att skriva. Det känns mest tomt eller rörigt i huvudet.. Det är bara samma samma hela tiden. Just idag sitter jag bara och håller tummarna för att skolan inte ska ringa och jag ska behöva hämta sonen. Det blir ett sådant misslyckande för honom då. Än så länge lugnt så hoppas.

JAg behöver också denna tiden för vila och lugn och ro. Ska strax gå och slå in lite julklappar tänkte jag så får jag det gjort också. Känns inte riktigt verkligt att det är julafton om två veckor. Samtidigt så känns det skönt med ledighet och förhoppningsvis mys och bus i snön. Sen är det mycket jobbigheter också så klart, men det får vi ta när det kommer. Just nu försöker vi att bara fokusera på det positiva för att överhuvudtaget orka med vardagen.

Kram

Ja, idag är en ny dag och den försöker jag att ta positivt. Jag är dock hemma från jobbet eftersom jag hade feber i onsdags när jag kom hem och igår feber. Idag verkar det ha lagt sig men det känns i kroppen och huvudet att jag behöver vila så då får det bli så. Försöker lära mig att lyssna på min kropp.

Om en halvtimme ska jag dock hämta sonen på skolan för han ska in på sitt samtal inne på bup. Känns väldigt välbehövligt efter en väldigt turbulent vecka i skolan. Igår gick det så långt att de ringde mig så jag fick hämta honom. Han kan verkligen inte kontrollera sin ilska när den kommer och vi är alla rädda för att han ska skada någon annan eller sig själv. Min älskade lilla son. Inte lätt för honom heller. Han vill alla så väl , men när han blir så här arg så bara släpper allt.. :-(

Igår kom dottern hem och var ledsen också för återigen hade flickan som tidigare ljugit kommit fram till henne och sagt varför slog du mig i ansiktet?? Detta har inte skett.. Motvilligt gick hon till skolan idag.

Som tur är ska vi ha ett nytt uppföljningsmöte om just detta på tisdag. Det har ju varit relativt lugnt fram tills nu..

Jag börjar också känna mig stressad inför vårterminen.. Nu är det två veckor kvar som jag ska jobba som jag gör och just nu känns det precis som det är det jag mäktar med så jag kan bara inte tro att jag orkar gå upp till mina 70% till vårterminen. Hur mycket jag än vill och hur mycket jag än behöver pengarna, men just nu är fokus på familjen och sonen. Det måste få en lösning..

Kram på er som läser.