Ja, jag har velat skriva massor var dag, men har bara inte orkat. Så energilös igen och sååå trött.. Trött i hela kroppen, men ändå på något vis känns det som att jag ska orka denna gången. Hoppas verkligen det.

Vår semester på lalandia var väl överlag bra , men ack så intensiv och hela tiden en balansgång för att sonen inte skulle balla ur och falla in i det negativa för mycket. Dock så kunde vi ju inte hindra det fullt ut.. Kan säkert också vara därför jag är ännu tröttare nu. Det började dock innan någon vecka innan vi åkte.

Men nu har vi iallafall äntligen fått tid till utredning den 18-19april och som  jag längtar!! Ja vi längtar allihopa för vi måste få rätt hjälp med detta innan vi faller ännu mer. Vi kämpar och kämpar men vissa dagar känns det bara som att jag orkar bara inte mer.. Jag orkar inte mer... jag ger upp osv... Men på något sätt så kämpar man vidare ändå.

Idag var ju första dagen i skolan efter lovet och sonen vaknar med jättehuvudvärk,  magont och helt fördärvad. Jag är ledig idag och därför orkade jag inte med disskussion utan han fick stanna hemma. Alltid lika dant när det varit lov eller helg. Maken tyckte det var fel av mig att ha honom hemma, men jag orkade bara inte ta den fajten. Tillräckligt med fajter var dag ändå... :-( Ibland får man välja sina strider väl för att inte tappa gnistan helt.

Veckorna innan lovet var ju inga bra veckor för honom i skolan och det gör ju inte det hela lättare. Det är alltid en massa saker varje dag fast han ska få hjälp. Vill så gärna själv vara där och hjälpa honom snart för att det ska bli bra, men samtidigt vill jag gå till jobbet. Har ju sista terminen med honom jag jobbar med nu och sen börjar han gymnasiet så det är mycket som sker.

Där blir jag totalt delad om hur jag ska göra fast jag vet att mina egna barn är viktigast.....

Livet är verkligen inte en dans på rosor, men det är tur att man får dansa ibland iallafall mellan varven. Kram på er

*Ja, vissa dagar är jag verkligen på gränsen till att bara vilja gömma mig under täcket. Ändå är det något som denna vår får mig att vilja hålla näsan ovanför vattenytan. Jag vill bara inte tillbaka ner i botten. Jag vill kämpa! Men tufft det är det!!

Förra veckan tillbringade jag och barnen med magsjuka. Fy för vad ynklig jag blir när jag har det. Men, men det var bara att bita ihop och krya på sig. Blev därför inget jobb på hela veckan då vi turades om att bli sjuka. Kan väl säga att dagen då jag var som värst iallafall var en lugn dag där barnen var duktiga! Även dagen då sonen mådde som värst var en lugn dag. Men det ska ju kunna vara lugna dagar ändå.

Nu är det snart påsklov och då ska vi spendera fyra dagar ihop på Lalandia och leka av oss och bada. Då är det fullt fokus på barnen och inget annat. Sen är det förhoppningsvis så att vi ska få påbörja utredning i april som det är sagt!! Vi orkar och vill verkligen inte vänta längre. Sonen gör en massa som han inte vill, men det händer ändå och efteråt blir han så ledsen. De grova fula orden och allt annat han vräker ur sig är hemskt. :-((

Kram till er därute och en extra kram till dig Helén som kommenterar och uppmuntrar!   

Ja, just nu är det verkligen så att jag får ta en dag i taget. Känslan av inre stress och att vara otillräcklig har kommit igen.. Som tur var så går jag på mina samtal och jag trivs bra på jobbet och när jag är där så är det just nu en fristad och ett andningshål... Hemskt låter det, men det är så jobbigt hemma just nu.

Nu känner vi att vi vill komma igång med utredning av sonen så vi kan få rätt hjälp och jobba vidare därifrån. Vi är alla i hela familjen spända och blir lätt osams. Det känns inte alls bra... :-( Tufft , tufft, tufft just nu...

Ja, just nu är det så otroligt tufft... :-(( Sonen är så frustrerad och kan inte alls tygla sig.. Bryter för lilla minsta och det är kaos i skolan. Just nu får han sitta själv på fritids med sin assistent och jobba. då jobbar han på bra, men så ska det ju inte vara... :-(( Nu vill jag bara att vi ska få tiderna ner till Lund och att det ska gå fort! Jag orkar snart inte mer. Bryter ihop... Vet inte hur jag ska göra för att göra rätt.

Trött på att höra sonen kalla mig en massa riktigt fula och grova saker, slå på mig, slå på allt han kommer åt och framförallt trött och rädd och ledsen för hoten om knivar och annat... Jag blir riktigt rädd att han ska skada någon eller sig själv... :-(( Ork tack......

Ja, idag kände jag bara att jag säger upp mig här och nu på stående fot!! Tur dock att det inte går att göra så måste jag säga. Säga upp sig som förälder.. Nej, riktigt så illa är det väl ändå inte, men har en dotter som inte alls är på något humör för någonting om inte hon får som hon vill. Just nu är det mycket bråk om lek med kompisar, läxor, duscha, städa rummet.. Ja det där vanliga kan jag tänka mig. Hon får ofta leka med kompisar, men jag känner också att läxorna måste komma i första hand. Just nu är de inte prio ett för henne för att inte tala om dusching,. Sådant tjafs varje gång hon ska in i duschen... för inte så länge sedan var det tvärtom då skulle hon duscha hela tiden...

Sen har vi sonen.. Han är ju på sitt sätt och vi försöker att ha förståelse , men ändå ska han inte få spela på att han agerar som han gör vid olika tillfällen..

Just nu är det bara riktigt, riktigt jobbigt igen att vara förälder, känns som att gör man si blir det fel och gör man så blir det fel...

Hej!

tiden går för fort för att jag ska hinna med att andas och ta det lugnt ibland och bara vara.. Men idag har jag hunnit lite iallafall. Jag har sovit, läst och bara varit. JAg är så yr och det känns som värsta rallybanan i mitt huvudet. Illamåendet finns där och gnager... Sjuk?? Nej jag tror inte det jag tror det är ångesten och depressionen som vill komma åt mig.

Det har varit en tuff vecka med barnen hemma, samtidigt har det varit en bra vecka där jag fått hem min fina syster, träffat mina bröder och umgåtts med min familj. Dock har jag inte hunnit just att bara vila och ta hand om mig själv som jag ska. Det har liksom gått i ett hela tiden och imorgon är det återigen dags för jobb..

Det ska bli skönt att komma in i vardagen igen och jag hoppas att jag ska orka! Jag vill och har motivationen så det kommer säkert att gå kanon. Hoppas också på att min temp ska lugna sig. På morgonen ligger den runt 37.4, men frampå eftermiddagen kliver den över 38grader och har gjort så i några dagar nu. VArningssignalerna ljuder.

Om en halvtimme är det dags att hämta hem barnen. Ska försöka mig på en promenad och få lite luft och sol på mig så kanske lite utav yrseln och illamåendet dämpas. Ha en fin vecka där ute! Kram

Ja vi var ju på bup idag och skulle träffa experten nerifrån Lund där de har en barnpsykologavdelning med inriktning på hörselnedsättning och diagnoser som adhd.

Och så bra det gick!! Hon såg hur Emil var rastlös så det räckte och blev över och hon hade fått uppdaterat om allt som händer i skola och hemma med mera. Efter påsk kommer vi att få utredning två dagar nere i Lund och sen när resultatet är klart så slussas vi tillbaka till kristianstad och träffar läkare och så om medicinering är alternativ.

Som tur är så fortsätter Emil sina samtal hos killen han går och pratar med på bup i Krstd. De är guld värda och EMil ser alltid fram emot att prata om vad som gått fel och varför.

Känns riktigt bra att för en gång skull veta att det verkligen kommer att bli av med en utredning!!

Usch, usch..... Jag känner så väl igen den här känslan... Samma sak som förra året vid denna tidpunkt då depressionen och ångesten trängde sig på riktigt hårt.. Dem vill ta över min kropp och själ.. Dem är här och jag gör allt för att mota bort dem.. Idag har jag inte klarat det så bra.... Vaknade och mådde skitdåligt. Träffade dock en vän och hennes dotter och åkte pulka med barnen en sväng..

Men förutom det så har jag inte alls någon ork eller något tålamod idag och känner mig bara som världens sämsta mamma.... :-((

Har mått sådär ett tag, men trängt undan det helt pga av annat att tänka på.. Hoppas på bättring mycket snart och andra tankar för jag vill och ska inte bli sjukskriven igen!!

Igår var en underbar dag när jag och maken körde till Kastrup och hämtade hem min älskade syster. Jag fick sådan ångest på flygplatsen när vi stod och väntade och blev helt svimfärdig! Men när hon väl kom ut med två stycken flygplatsmedarbetare som hjälpte henne med bagaget så var jag så lycklig!! Hon är här nu och nu ska vi ta hand om henne! Hon ska få må bra och jag kan träffa henne när jag vill! Hon är bara 30minuters bilfärd härifrån. Känns bara helt underbart!

Jag har varit så orolig!! Fortfarande orolig för det kommer att gå med henne och hennes sjukdomsbild, men nu är hon iallafall hemma! Jag älskar henne så!

Just nu är jag också inne i en period då jag bölar för allt... Sitter just nu och småbölar.. Igår på flygplatsen när vi väntade så kom två barn och deras mamma och när de fick se sin pappa så blev barnen så lyckliga och den ena grät av lycka. gissa vem som mer fällde tårar då..... ??

Känns som att våren behöver komma och muntra upp mig en aning just nu så jag får ny energi. Kram på er