oj, vad jag har varit dålig på att skriva här... Vill gärna skriva iallafall fyra dagar i veckan så det får minsann bli skärpning. När jag väl ska skriva så kommer jag inte ihåg hälften ju och då får jag inte ut allt jag vill.

Nu var jag ju förvisso hos X i fredags och tömde ut en hel del, men det känns skönt att ha denna lilla dagbok också att anförtro mig till.

I onsdags var vi alltså på bup och det gick bra. Skolan har nu gjort så att de skräddarsyr schemat för de elever som har det jobbigt och Emil är en av dem som nu ska få ett sådant schema efter vårt godkännande. Sen har han nu assistenten i klassen för sig själv praktiskt taget då de andra schema gör så att de inte behöver det lika mycket. De har också specialpedagogen som går in mycket i klassen. Ser ljust på det hela!

På onsdag ska vi återigen till bup och äntligen träffa kvinnan nere från Lund som också är specialist på hörselnedsättning samt diagnoser.

Vi har också börjat disskutera eventuell medicin för sonen och psykologutredning. Mycket tyder på adhd eller liknande, men ändå så är det inte helt klart då han klarar av att göra deras datortest som de anser ska vara omöjligt vid dignos.. Men, men vi får väl se. Det är ju inte diagnosen jag är ute efter utan det är att få rätt hjälp till min son och till oss!

Ja nu är första dagen som sonen kom iväg till skolan efter att ha varit sjuk. Vi försökte igår, men då blev han så upprörd och hostade så har klöktes flera gånger. Slemhosta. Idag kom han iväg. Men oj, oj vad det märks att han är frisk. Fula ord haglar över oss och vi är både det ena och det andra... Byxorna sitter fel, tröjorna är obekväma för att inte tala om stumporna som är helt värdelösa... Inget alls som är bra.

I sju år har han inte haft några som helst problem med kläder utan bara tagit på sig, men nu är det fel på allt. Sömmen i grenen på byxorna  känns bucklig, en tråd i strumpan, knöligt här och där.. Ja, allt.. Ändå får han välja själv och vi tar fram det på kvällen, men.. Ja,ja det är väl förhoppningsvis bara något tillfälligt.

Nästa onsdag är det äntligen dags för skola,bup och vi föräldrar att träffas och sen ska vi kräva en snabb utredning.

Nu ska jag snart ta och klä på mig och köra till jobbet. Har så ont i bihålor och huvud och är så trött bara, men det kan jag uthärda. Jobbar bara fyra timmar idag så ska ju inte klaga och dessutom trivs jag på jobbet. :-)

Kram på er och ta hand om er där ute.

Ja, då var det dags för sonen att bli sjuk. Vaknade natten mellan torsdag och fredag med 39graders feber. Igårkväll kändes det som att han var på bättringsväg, ,men idag har han legat pall med 38.8 och är genomförkyld och har en riktigt tråkig hosta. Men men det är ju sådana tider nu.

Dottern och jag har dansat på Just dance på wii idag, rejält svettigt var det så det är något vi kommer att göra några gånger i veckan känner jag. Roligt och så dessutom träning! I like!

Annars så är jag såå trött, men av någon anledning så känns kroppen så speedad så jag kan inte riktigt sova. Innan har jag alltid kunnat lägga mig och sova på dagen, men nu fungerar det inte alls. Hoppas att det är något övergående! Problem med min huvudvärk som jag verkligen måste få ett slut på när jag nu ändå börjar gå på rätt håll. Fruktansvärt jobbigt att ha denna ständiga huvudvärk som vissa dagar är helt olidlig.. :-(

Nu blir det mellokväll med barn och make ikväll och så hoppas jag att sonen är piggare imorgon!

Jag räknar också ner tills min syster flyttar hem. Endast 16dagar till!!!

Ja, ork det har jag ibland, men ibland inte... Att skriva i bloggen tänker jag på varje dag, men tar mig inte den tiden. Känner att jag inte har ork just till den delen... Men jag vill ju skriva.. Ja,ja nu sitter jag iallafall här och skriver!

I onsdags blev det tyvärr inget möte hos bup... En stor besvikelse för oss alla, men det är ju inte första gången... Nu blir det möte med bup och skola den 13februari och vi hoppas att innan dess också hinna träffa den här personen nere ifrån Lund. Men vi får väl se..

Nu har det gått så långt så dottern verkligen också har börjat visa att hon inte mår bra. Vi försöker verkligen att ta tid för henne och göra saker med bara henne, men hon är så osäker på sig själv och har så höga krav på sig själv. Jag försöker att tala med henne om detta. Känner så igen mig från när jag var i den åldern och ville att allt skulle vara perfekt. :-(

Inte lätt att vara förälder måste jag medge. Dottern slår lillebror, surar och är väldigt uppnosig mot mig och maken.. Sen blir hon ledsen och så är vi inne i en ond spiral, men vi försöker så gott vi kan att jobba på så att familjen ska må bra.

Kram

Ja, idag är det dagen då vi ska till bup och träffa även specialisten från Lund för att hon ska avgöra om hon tycker att vi ska gå där nere och göra utredning där de även är specialister på hörselskador eller om vi ska gå här i Kristianstad. Jag hoppas verkligen att det blir här inne. De två vi har inne på bup vill att vi ska fortsätta i Kristianstad så det känns som att det kommer att bli så.

Sonen har varit tjurig de senaste veckorna och inte alls användt sin hörapparat.. Därmed har han också haft mycket huvudvärk.. Vi har faktiskt låtit han vara, men nu måste vi försöka trycka på att han ska använda sin hörapparat igen. Känns inte kul att tragga, men känns ju som att den verkligen hjälpte när han använde den för han hade inte alls så ont i huvudet då.

Nu har jag varit hemma med dottern hela veckan och imorgon hoppas vi på att hon går till skolan och jag till jobbet!! Hon har ingen feber idag , men halsont och det kan hon ju ha ett tag det vet man ju inte.

HA en fin dag. kram

Ja jag fixade att åka tåg upp och ner till Stockholm helt själv. Jag är så nöjd och glad och ja faktiskt stolt över mig själv.. Låter jättelöjligt jag vet, men ni som vet hur jag är och hur jag har mått/mår så är det ju så stort!!

Min man lämnade mig vid tågstationen i Hässleholm och jag gick på tåget där en blingokollega redan satt. När vi var framma i STockholm så mötte vi upp ännu en kollega och sen gick vi till hotellet! På kvällen var det middag och vin med 7andra blingokollegor så mysigt och roligt vi hade!

Sen på lördagen var det dags för kickoff med ca 70personer och det gick bra. Men jag kan erkänna att jag var riktigt trött och hade hjärtklappning senare på kvällen och detta är ju inte så konstigt.

Imorse så gick jag upp och jag och en annan kollega åkte till stationen. Där gick hon till sitt spår och jag irrade omkring lite innan jag hittade rätt, men jag fixade det. Sen hämtade en så fin vän mig vid stationen i Hässleholm. Ja, jag är stolt!!!

Nu är jag hemma igen och är riktigt trött.. Dottern har nära 40graders feber och sonen är trött och vill inte alls någonting utan är bara arg och skriker och gapar att han ska slå ihjäl folk och halshugga mig med mera... Gör så ont i hjärtat när han säger så... Men på onsdag är det dags för att ta ännu ett steg närmare utredning..

Kram på er.

Ja, nu har det gått några dagar till då jag inte har skrivit. Måste säga att jag ändå mår ganska bra!! :-) Det känns så skönt, men visst allt är inte hundra. Märker att jag är trött och vissa dagar så har jag inte alls bra tålamod med barnen när vi kommer hem. Men ändå inte som innan.

Dottern är på så tråkigt humör just nu.. Lilla tonåren är det väl det kallas... ifrågasätter och tycker att allt är orättvist. Sonen är som han är och spelar ut en hel del... På onsdag har vi äntlien tid på bup och ska träffa dem vi brukar samt en specialist nere ifrån Lund som också är duktig på barn med adhd och hörselskada... så får vi se om vi ska gå i Krstd eller i Lund.

Nu är det dags för mig att gå och packa lite för imorgon bär det av till STockholm och en helg där tillsammans med blingokollegor. Ska bli så kul!! Ha en fin helg.

Ja, så får jag nog beskriva min första vecka på jobbet och veckan i övrigt också för den delen. Det har flytit på bra på jobbet och jag trivs. Visst nu har jag ju bara min elev som går i nian för tillfället att tänka på och det underlättar när jag kan hjälpa honom så pass mycket! Men om någon/några veckor så blir det högst troligt någon elev till eller att jag går in och stöttar i en klass. Men det ska nog bli bra det också.

Så härligt att komma till fräsha fina lokaler och jobba! Det piggar verkligen upp.

Även sonens första skolvecka har börjat bra utan större incidenter vilket känns jätteskönt för både oss och honom så klart. Visst sen har det kommit här hemma, men så länge det går bra i skolan så är jag nöjd för tillfället. Vi kämpar och tid med bup är snart klar för att få reda på hur vi nu ska gå vidare så vi kan starta en utredning.

Jag har dragit ner på godis och sötsaker och äter inte varje kväll som jag gjort det senaste halvåret. Det behövs verkligen. Ställde mig på vågen och när den visar 77,4 så är det på tok för mycket!! Vägde 80kg när jag skulle ha sonen och det är den enda gången tidigare då jag varit över 70strecket. Men, men tar det i lugn takt och hoppas på att gå ner ett antal kilo nu iallafall och sen får jag se. Min målvikt är ju egentligen 62/63. Blir vardagsmotion och promenader till att börja med.

Ska nog bli bra. Fortsätter också gå hos x tio gånger till för samtal och sen får vi se hur jag mår efter det. Just nu går jag ju varannan vecka och det har kännts helt ok. Tänk så mycket som jag har fått av henne redan!

Tex. Jag har mina dagar då jag saknar min pappa väldigt mycket och tänker på honom. Tidigare har jag kännt en skuld för att det blivit som det blivit, men nu har jag lärt mig att det faktiskt inte var/är mitt fel så jag känner ingen skuld längre. Så jäkla skönt att ha släppt den tunga stenen!! Sen blir jag fortfarande ledsen ibland så klart, men inte det där tunga i bröstet vad gäller den saken!!!

Ja, vad ska jag säga... Nästan elva år tog det innan jag kunde fatta och detta bara för att jag går på samtal! Alla borde gå på samtal, man kan verkligen förändras på ett fint sätt av det.   

Igår satt jag och lyssnade på radio och hörde Ugglas text." Cirkeln ska slutas det har jag kvar. Vi ska enas i jorden jag och min far!!" Stämmer så väl in på mina tankar och funderingar. Så fin mening som jag tar med mig!